Johannas modell en grund för vidare analys av språkets resurser

Alla mänskliga handlingar är annan-orienterade. Det innebär att det vi gör, säger, tänker och skriver alltid sker i förhållande till någon annan. I ett samtal blir annan-orienteringen synlig och hörbar när vi avbryter, tystnar, betonar något, upprepar och korrigerar oss etc.

När vi däremot skriver försöker vi föreställa oss en tänkt läsare för att sedan genom textens stil, komposition och innehåll skapa interaktion med denne.

– Förenklat handlar det om att en skribent har en abstrakt idealläsare framför sig när hen skriver. Om sedan den som läser texten förstår skribentens intentioner till hundra procent kan man säga att läsaren helt identifierar sig med den tänkta läsaren som skribenten har skapat, säger Johanna Ledin.

Nyhetsbrev och mejl från lärare

Hon har nu disputerat vid Örebro universitet, är examinerad språkkonsult i svenska och lärare vid institutionen för svenska och flerspråkighet, Stockholms universitet. Johanna Ledin arbetar också som språkhandläggare på Svenska Akademien.

I hennes avhandling ställs frågan hur annan-orienteringen görs synlig och konkret i ett skriftspråkligt material. För att svara på det har hon detaljanalyserat innehållet i åtta masskommunicerade och direktadresserade brev:

Fyra texter har företag som avsändare och mottagare är ett stort antal människor som inte har något gemensamt. Det handlar till exempel om en påminnelse om att betala en tidningsprenumeration och ett nyhetsbrev från en butik.

De fyra andra texterna rör sig om mejl eller brev som gått ut till ett litet antal människor, 10-20 stycken, där alla har någon form av relation till varandra. Det rör sig om utskick till föräldrar från tränare och lärare.

Det Johanna Ledin bland annat såg var att tilltalet i breven från företagen var ”du” medan det i breven från lärarna och tränarna fanns ett ”ni-tilltal”.

Johanna Ledin menar att de senare texterna har likheter med samtal i en liten grupp, till exempel när man sitter runt fikabordet på jobbet och pratar med några kollegor.

– I den situationen är det mer naturligt att man ni-tilltalar med syftet att alla runt bordet ska känna sig berörda av det man säger. Ett du-tilltal skulle innebära att någon individ blir utpekad.

Skapar relationer

Men huvudresultatet är inte de språkliga resultaten som Johanna Ledin observerat. Det är i stället den modell hon presenterar där hon listar fyra grammatiska och pragmatiska kategorier som vi i hög grad använder när vi vill skapa relationer till läsare. Dessa är:

Värderande ord - exempelvis "stor", "väldig" och "rätt".

Dexis – ett begrepp som enkelt uttryckt går ut på att peka ut tid, rum och personer i en text, exempelvis "jag", "du", "här", "i går".

Modalitet - hjälpverb som "kan", "vill", "måste", "bör".

– Det kan också liknas med en typ av småord som används för att förhandla med läsaren. Skribenten kan eller vill inte tala om exakt vad som ska hända utan öppnar för förhandling genom att exempelvis säga "Kalle kanske kommer på fredag".

Språkhandling – Johanna Ledin skriver i sin avhandling om responsiva språkhandlingar som har stor betydelse för hur relationen till läsaren skapas. Det kan till exempel röra sig om uppmaningar, erbjudanden, frågor, känslouttryck och värderande påståenden.

En grund för vidare analys

Den språkliga analysen som modellen vilar på visar att vi använder dessa fyra språkliga resurser på olika sätt beroende på kommunikationssituationen: genre, en texts syfte, mottagargruppen storlek och komposition och relationen mellan skribent och läsare i den verkliga världen.

– Min modell kan kanske vara något för professionella skribenter att använda, men framför allt är den en grund för vidare analys av hur vi använder språkets olika resurser för att kommunicera, sammanfattar Johanna Ledin.