"Tänk om jag fått intervjua Bowie"

Det var egentligen något av en slump som förde Eva Georgii-Hemming in på musikspåret. Drömmen var att bli marinbiolog. SYO-konsulenten föreslog förskollärare. Det blev en musiklinje på folkhögskola, följt av vikariat som musiklärare. Så småningom hamnade Eva Georgii-Hemming på Musikhögskolan i Örebro där hon utbildade sig till lärare.

– Mitt intresse för forskning grundlades redan första terminen, och blev starkare under mitt första musiklärarjobb efter examen. Jag fundera över hur jag skulle kunna bli en bättre lärare, varför musik var ett ämne i skolan och vilket långsiktigt mål man skulle ha för musik, säger Eva Georgii-Hemming.

Musik ett centralt fenomen

Funderingarna och reflekterandet fortsatta. Svaret kom så småningom.

– Människor behöver flera aspekter i tillvaron för att samhället ska fungera. Musiken är ett centralt fenomen i vår kultur och något som de flesta har en relation till. Den kan ge upphov till känslomässiga och existentiella upplevelser, till gemenskap och samhörighet, men musik kan också vara en form av kritik och motstånd. Den ger möjlighet att tänka det otänkbara.

När hon funderar över musikundervisningens roll i grundskolan menar hon att dess viktigaste uppdrag är att ge eleverna tillgång till alla dessa musikens möjligheter, samtidigt som skolan ska ge en bred kunskap om all slags musik.
– Det är helt enkelt en demokratisk fråga.

Lyssnar mer än spelar 

I bagaget har Eva Georgii-Hemming eget musicerande på både piano, fiol, trummor och bas, men nu spelar hon inte mycket själv. I stället blir det en hel det lyssnande. Metal är favoritmusiken, men hon kan även välja musik från romantiken och en del av nutida konstmusik, som Magnificat av Arvo Pärt.

– Den vill jag ha på min begravning. Det är ett sagolikt vackert körstycke. För mig betyder musik energi och känslor, både glädje och mer åt det meditativa hållet. När jag lyssnar flödar det av idéer.

Annars är det främst Smashing Pumpkins, Foo Fighters, Sigur Rós och Laleh hon återkommer till när hon ska nämna band och musik hon gärna lyssnar på.

Forskningen blev instrumentet

Och om hon gillat att sitta och öva på pianot i sin ensamhet fem – sex timmar om dagen, hade nog det här med en forskarkarriär aldrig blivit aktuellt.

– För mig blev forskningen instrumentet. Jag har alltid tyckt om att skriva. När vi hade i uppdrag i skolan att skriva fem sidor blev det 25 för mig. Språket är som mitt instrument, här spelar jag, genom språket kan jag tolka och uttrycka mig, säger Eva Georgii-Hemming.
Trots att det mer är en tillfällighet att det just blev forskning inom musik för henne, anser hon att det är ett viktigt område.

Relationen mellan musk och människa

– De flesta människor har en relation till musiken, men ändå vet vi förhållandevis lite om den. Forskningen i Örebro som berör relationen mellan musik och människa är unik. För mig är svaren på frågan varför viktiga. Jag drivs nog av ett rättvisepatos, som kan ta sin utgångspunkt i ilska och frustration. Min nyfikenhet och irritation är också drivkrafter.

Att forskning kan påverka på olika sätt fick Eva Georgii-Hemming själv uppleva i samband med sin disputation.
– Några av de personer som var med i min studie tog kontakt efteråt och berättade att våra samtal hade fått dem att fundera över saker, som sedan fick konsekvenser i deras liv. En hade bytt jobb, en annan började spela i band igen. Det här är etiska dimensioner av forskningen som är oerhört viktiga att ha med sig när man planerar och genomför den, säger Eva Georgii-Hemming.

Unga och vuxna, profesionella och amatörer

Eva Georgii-Hemming har lett utvecklingen av, och var fram till årsskiftet ansvarig för forskningsmiljön Musiken och Människan. Inom den studerar hon, de andra forskarna och doktoranderna musik både som ett individuellt, socialt och kulturellt fenomen. Forskningsprojekten handlar om både unga och vuxna, professionella och amatörer och flera former av musik, musikutövande och musikanvändning studeras.

Musikvetenskap har en tvärvetenskaplig karaktär så samarbete sker med flera andra ämnen både vid Örebro universitet och nationellt. Forskarna på området har också ett omfattande internationellt utbyte.

Orkestermusiker och akademisk värld

Just nu arbetar Eva Georgii-Hemming också tillsammans med fem andra forskare från Sverige, Tyskland och Norge. Riksbankens jubileumsfond finansierar studien som ska undersöka vad som händer när utbildningen av orkestermusiker införlivas i en akademisk värld.

– Tidigare har det varit inriktning på hantverket, att man ska lära sig bra teknik, kunna sin repertoar och ha solistfärdigheter. Nu räcker det inte bara att bli en duktig musiker. Du ska även ha förmåga att reflektera och uttrycka dig i skrift. Du ska vara entreprenör och kunna sälja in dig själv och din musik.

I den internationella studien kommer rektorer, prefekter och lärare vid sammanlagt tolv olika institutioner i de tre länder som ingår att intervjuas. Studien kommer att bestå av upp emot 50 intervjuer och analyser av styrdokument. Dessa ska också speglas mot annat material från flera andra europeiska länder.

– Vår arbetshypotes är att det uppstår stridigheter på grund av akademiseringen av musikutbildningen, där universitetens tänkande möter den konstnärliga inriktningen, med krav på att den ska vara på samma sätt som andra utbildningar.

Musik viktigt för samhället

Hennes dröm är att genom sin forskning och det hon skriver kunna sätta ord på och visa på musikens funktion, skapa en större förståelse för musikens plats och få fler att förstå att musik är en nödvändighet för både individen och samhället i stort.

– Det är svårt att få forskarresurser till vårt område då det av många inte anses vara "nyttigt". Jag menar att vi måste inse att musik är viktigt både för sin egen skull och för samhällets skull. Alla nås av musik, men vi har inte samma tillgång till olika former av musikaktiviteter. På samma gång som musik är inkluderande kan det vara exkluderande. Det kan beroende på om du är kvinna eller man, född i Sverige eller om du har kommit hit från något annat land. Att skapa mer kunskap om sådan problematik är något vi måste lägga resurser på.

Eva Georgii-Hemming hoppas kunna fortsätta att forska tills hon går i pension. Samtidigt vill hon inte stå i vägen för nästa forskargeneration.

– Jag tror inte att den som är äldre leverera de bästa insikterna om populärkulturen. Förhoppningsvis har jag självinsikt nog att välja områden där jag faktiskt har något att säga. För jag vill våga bidra samtidigt som jag inte vill stå i vägen. Min föregångare Börje Stålhammar är ett bra exempel på hur det kan fungera.

Kortsvar från Eva:

Då byter jag radiokanal: När de spelar dansbandsmusik. Det är ju egentligen inte heller avsett att lyssna på, utan att dansa till.

På den konserten skulle jag stå närmast scenkanten: Utan tvekan när David Bowie gjorde någon av sina Aladdin Sane-spelningar. Jag funderade i flera år på möjligheten att göra en forskarintervju med Bowie, men kom mig aldrig för att ta de rätta kontakterna.

Aha-upplevelse: När jag insåg att vår katolska gästprofessor i musikpedagogik från Norge har skrivit musik till A-ha.

Musik jag vill ha på min begravning: ”Vårens första dag” med Laleh, ”Disarm” med Smashing Pumpkins, och ”Magnificat” av Arvo Pärt. Det sistnämnda är ett sagolikt vackert körstycke. Jag vill ha en borgerlig begravning med mycket musik som gästerna gillar. Det kan få bli lite partystämning.

Önskar jag kunde spela: Elgitarr, så jag kan fronta ett band på scen.

Spotify: Bra, inte minst att man kan göra egna spellistor. Däremot är jag tveksam till hur Spotify sorterar och föreslår musik åt mig.

Kulturskolan: Mycket viktig. Alla barn oavsett social, etisk och ekonomisk bakgrund ska ha tillgång till dans, teater, musik och estetiska ämnen.

Önskelöpsedel: ”Nu är det bevisat: Musik är bra för allt – utom det dåliga”

Läs tidigare forskarporträtt

Text och bild: Cathrine Gustavsson