Popsångare i centrum i det österrikiska valet

Ruth Wodak, professor i lingvistik i Wien och Lancaster, var tillbaka på Örebro universitet i förra veckan för att delta i konferensen "Genus i den offentliga sfären" arrangerad av sociologin och medie- och kommunikationsvetenskapen. För åtta år sedan tillbringade hon en vår här som gästprofessor och utsågs 2010 till hedersdoktor.

Förra året kom hon med sin "Politics of Fear", en analys av hur företrädare för högerpopulismen i olika länder tagit sig in från utkanterna på det politiska landskapet mot centrum och allt mer fått upp sina ämnen på den allmänna dagordningen,  till exempel nationalism, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

– Det är redan dags för en andra, reviderad upplaga. Jag skrev den 2014, innan Europa började bygga murar. Om jag inte skrivet den själv hade jag sagt att boken var en profetia, konstaterar hon.

Genus och högerpopulism

Britterna har röstat för Brexit och Donald Trump blivit vald till USA:s president. I Ungern, Polen och Turkiet kapar auktoritära politiska ledare till sig allt mer makt. I Europa väntar val i Nederländerna, Frankrike och Tyskland, där högerpopulistiska alternativ är vuxit sig betydande i de två förstnämnda länderna.

På konferensen i Örebro presenterade Ruth Wodak en kvalitativ studie av det österrikiska presidentvalet, en analys som kombinerar nationalism, genus och högerpopulism. Det var ett val där popsångare hade stora roller.

– Conchita Wurst representerade den progressiva genuspolitiken och hennes motståndare den traditionella högerpolitiken. Jag kallar det "pop-politik", både för att artister var en viktig del av valkampanjen, och för att motsättningarna inom politiken nu också finns inom underhållningen och i populärkulturen, säger Ruth Wodak.

Döttrarna plockades bort

Conchita Wurst motståndare i denna tvekamp heter Andreas Gabalier, bland annat känd för att sjunga den österrikiska nationalsången med en äldre text som enbart nämner landets söner, trots att även döttrar inkluderades i den version som sedan 2012 är lagstadgad.

– De två blev en bild av det delade landet, säger Ruth Wodak.

Även andra populära sångare fanns med under valkampanjen, bland annat som stöd för den blivande vinnaren, den fristående kandidaten Alexander Van der Bellen, EU-förespråkaren med en bakgrund i det gröna partiet. Hans motståndare, Norbert Hofer från FPÖ, hade också artistsstöd.

Ruth Wodak var själv en del av det österrikiska valet, som författare till den till tyska översatta "Politics of Fear":

– Jag blev intervjuad och satt med i debatter i radio och tv dagligen. Det fanns verkligen en vilja att veta vad högerpopulisterna står för, eftersom Norbert Hofer hade en mycket aggressiv kampanjstil, säger Ruth Wodak.

Norbert Hofer påminner mycket om Donald Trump enligt Ruth Wodak:

– Han som varit politiker nästan hela sitt yrkesliv sa sig vara folkets man, mot eliten. Varje dag försökte han provocera fram en skandal, ibland med en lögn för att sätta agendan och tvinga andra att reagera. Jag kallar det en högerpopulismens perpetum mobile.

Påverkar forskningen i Örebro

Ruth Wodak var gästprofessor vid Örebro universitet våren 2008.

– Hennes inriktning på forskningen påverkar fortfarande det vi gör inom medie- och kommunikationsvetenskap i Örebro, säger Örebroforskaren Michal Krzyzanowski och exemplifierar med ett projekt om högerpopulism och sociala medier.

Text och foto: Maria Elisson