Sverigedemokraterna - en ulv i fårakläder?
Sverigedemokraterna ses som ett parti med dubbla ansikten - att de inte är ärliga med sina åsikter utan har en dold agenda. Simon Oja, forskare i retorik vid Örebro universitet, har jämfört externt och internt riktad kommunikation och hans forskning visar att det inte stämmer - innehållet är detsamma även om partiet säger det på olika sätt.
– Flera av skämtteckningarna från SD-Kuriren är förvisso grova på ett helt annat sätt än valaffischer och annonser. Skämtteckningarnas explicita tilltal tål inte offentligheten, i vart fall inte majoriteten av dem. Men det är samma åsikter som uttrycks, att Sverige är för svenskarna och att invandringen är ett hot, säger Simon Oja.
Valaffischer och annonser har anpassats till den externa målgruppen men de innehåller samma budskap som SD-Kurirens skämtteckningar. Det som särskiljer Sverigedemokraterna från övriga riksdagspartier, nationalismen och xenofobin - det vill säga rädsla för främlingar, återfinns i båda materialen. Partiets berättelse om ett närmast mytiskt land som i dag är i förfall eller till och med under attack är en röd tråd i allt material.
– Både externt och internt lyfter partiet fram att det finns en konflikt mellan svenskar och invandrare, specifikt muslimska invandrare. Nästintill alla problem går att härleda till invandringen. Och i de fall invandringen inte utgör problemet är det troligt att den är lösningen. Att kraftigt begränsa invandringen kan lösa allt från kriminalitet, arbetslöshet och låga pensioner, säger Simon Oja.
Upplevd dubbelhet
Han pekar på att den upplevda dubbelheten snarare kan ha med partiets historia att göra. Deras historiska rötter finns inom den öppet rasistiska organisationen Bevara Sverige Svenskt och har utvecklats via 90-talets bombarjackor till 2000-talets blåsippa. Samtidigt misstänker många att de fortfarande är samma parti nu som då. Men doktorsavhandlingen visar att partiet är konsekvent vad gäller budskap och att de erbjuder en tydlig berättelse.
– När jag frågar mina studenter om olika partiers berättelser kan de flesta redogöra för Sverigedemokraternas. Men det är inte många som kan återge Socialdemokraternas eller Alliansens.
– Politik och ideologi konstrueras genom språket och därför är det viktigt att studera Sverigedemokraterna ur ett retoriskt perspektiv. Ett parti som erbjuder enkla lösningar på komplexa problem och som, istället för att vara ett enfrågeparti, snarare är ett "ensvarsparti". Samma lösning på alla frågor.
Samhällets attityd
I valet 2002 fick Sverigedemokraterna 1,4 procent av rösterna. I dag är de Sveriges tredje största parti, som fortfarande ökar i undersökningarna. Framgångarna har fört med sig radikala förändringar vad gäller samhällets attityd till partiet.
2002 publicerade inte radio, tv och tidningar annonser med Sverigedemokraterna som avsändaren, eftersom de ansågs stå för en politik som inte gick att acceptera. I dag publicerar i stort sett alla medier deras material – partiet är demokratiskt valt och då anses det inte finnas någon anledning att stoppa dem enbart på grund av avsändaren.
– I dag bedömer istället medierna innehållet i annonsen och utifrån det bestämmer de om det är lämpligt att publicera eller inte. Det har alltså skett en påtaglig förändring och massmedialt har partiet normaliserats och till viss del har även uppfattningen om att partiet inte är offentliga med vilka åsikter de hyser börjat förändras.
– I en demokrati är vi fria att välja men också ansvariga för våra val. Med anledning av detta bör vi sträva efter att göra så informerade och reflekterade val som vi förmår. Min förhoppning är att min avhandling kan vara till hjälp för detta när det gäller Sverigedemokraterna, avslutar Simon Oja.
Text: Linda Harradine
Foto: Maria Hultgren