Ny bok om att skapa musik

Det är sex tonsättare, sex dirigenter och sex musiker som sätter ord på sina musikaliska ambitioner och sin inställning till musik och sina konstnärliga värderingar. Vi får ta del av den egna övningen, orkesterrepetitioner, hantverksproblem och metoder fram till de magiska ögonblicken då musiker och publik förenas i stora musikupplevelser.

– När de berättar om personliga musikupplevelser, sin drivkraft, sitt lärande och sina lyckade och mindre lyckade stunder kan ibland frågor som dessa ge en bakgrund till musiken, säger Börje Stålhammar, som är professor emeritus i musikvetenskap vid Örebro universitet och vars forskning handlar om musik och identitet samt den konstnärliga gestaltningsprocessen.

Drivkraften är att beröra

– Varför låter tonsättaren Arvo Pärts musik som den gör? Varför behövde violinisten Anne-Sophie Mutter så lång tid på sig för att acceptera Alban Bergs musik? Varför undvek dirigenten Simon Rattle Johan Sebastian Bach under sin tidiga dirigentbana, eller hur är det att som engelsman leda Berlinerfilarmonikerna? Hur kan tonsättaren Sally Beamish låta en ört bli upphov till ett helt oratorium?

I berättelserna framställs den musikaliska gestaltningen som en utdragen process där drivkraften är att beröra. En musikalisk tanke förmedlas i symbolisk form, genom konstnärlig gestaltning, och med hjälp av konstnärliga redskap. Detta för med sig att konstnären kontinuerligt slipar sina musikaliska verktyg.

– Ständigt nya sammanhang leder till att hantverket hela tiden behöver utvecklas. Det är ett kontinuerligt lärande där syftet är att förmedla den egna upplevelsen. Finns den, finns också något att förmedla – något som berör. Det är det som är professionalism. Oberoende av var det sker, och när det sker, handlar det om absolut närvaro, säger Börje Stålhammar.

Med utgångspunkt från musikernas, dirigenternas och tonsättarnas berättelser förs i boken en diskussion utifrån vetenskapliga och konstnärliga förklaringar.

Orden räcker inte till

– Givetvis räcker orden inte till för att beskriva en musikupplevelse. Men mötet, mellan vetenskapliga förklaringsmodeller och tonkonstnärernas reflektioner, tydliggör hur den musikaliska gestaltningen kan förena och beröra människor trots olika bakgrunder, erfarenheter och förväntningar.

– Det vi kallar "musik" är inte ett bestämt och avgränsat fenomen. Det är ett skeende – det pågår. För den professionelle musikern är det en händelsekedja – en inre föreställning, en vision, som övergår till ett förverkligande, vilken i lyckade fall berör både tonkonstnär och omgivning.