Lägre kostnad till samma kvalitet med privat underhåll av järnvägen
Underhållet av järnvägen i Sverige har blivit 11 procent billigare utan att den mätta kvaliteten försämrats.
Det visar Kristofer Odolinski i sin doktorsavhandling vid Örebro universitet. Hans forskning har också lett till nya resultat för hur mycket tågbolagen bör betala för sitt slitage på järnvägen.
Underhållet av järnvägen öppnades för konkurrens 2002 och allt fler privata entreprenörer fick med tiden kontrakt för att förebygga och åtgärda fel. Kristofer Odolinski har använt data från åren 1999 till 2011 som underlag för att med en ekonometrisk modell beräkna effekten på kostnaden av konkurrensen.
– Under den tiden har vi fått mer för pengarna i förhållande till de mått på kvalitet som jag haft tillgång till. Det finns fler kvalitetsmått som jag hade önskat ha med, som till exempel förseningar. Men det har inte varit möjligt, säger han.
Krav på spårstandard kopplat till högsta tillåtna hastighet är ett mått på kvalitet som han haft med i sin uträkning. Som passagerare kan man märka dålig kvalitet genom att tågen börjar skaka när de tar fart.
Nytt för banavgifter
Kristofer Odolinskis beräkning visar alltså att konkurrens om järnvägsunderhållet har sparat pengar, omkring 11 procent.
– Det finns andra exempel där konkurrensutsättning har sänkt kostnaderna, men också kvaliteten. Det är svårt att säga på förhand vad som kommer att hända och det är viktigt att se vad som är karakteristiskt för det som ska produceras, säger han.
Kristofer Odolinski har också med data från 1999 till 2013 använt en ny modell för att räkna ut banavgifter. Det mest intressanta i avhandlingen, anser han själv.
– Det här går tvärtemot tidigare uträkningar som sa att ökade kostnader för underhåll ett år ledde till minskade kostnader nästkommande år. Jag kan visa att kostnaden år två istället ökar.
Vinst på kort sikt
Kristofer Odolinskis arbetsgivare, Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) har regeringens uppdrag att utreda trafikens samhällsekonomiska kostnader och Trafikverket har fått hans nya resultat att använda som underlag för att räkna ut banavgifter.
Utformningen av kontrakt för järnvägsunderhåll är en annan del av avhandlingen Reforming a publicly owned monoply – costs and incentives in railway maintenance.
– Incitamenten i kontrakten är starka för att förebygga fel som kan orsaka förseningar och därmed ge vinst på kort sikt. Mina resultat visar att detta i sin tur har lett till att andra fel blivit fler, säger Kristofer Odolinski som också konstaterar att kostnaderna för järnvägsunderhållet ökat de senaste åren. De exakta orsakerna måste utredas vidare, säger han.
Dela på kostnaden
Han har också granskat hur kontrakten fördelar det ekonomiska ansvaret för fel mellan beställaren, Trafikverket, och entreprenörerna. Slutsatsen är att det inte med nödvändighet är mest kostnadseffektivt att alltid lägga ett stort ansvar på entreprenören att stå för kostnaderna eftersom dessa kontrakt kan bli dyra för beställaren.
– Teorin visar att det är bra att erbjuda en meny av kontrakt med olika ansvarsfördelning.
Avhandlingen innehåller ytterligare en studie vars resultat riktar sig direkt till Trafikverket. Den visar att vissa upphandlingar av underhåll inte verkar vara kostnadseffektiva eftersom de är för små och entreprenörerna inte kan utnyttja de stordriftsfördelar som större kontrakt skulle kunna ge möjlighet till.
Text: Maria Elisson
Foto: Marika Engström