Forskning för att minska hot och våld på ungdomshem
På många ungdomshem och psykiatriska kliniker är hot och våld en del av vardagen. Forskare vid Örebro universitet och Region Örebro undersöker redan personalens arbetsmiljö och nu har de fått ytterligare 725 000 kronor från Statens institutionsstyrelse, SiS, för att inkludera ungdomarnas erfarenheter. Målet är att skapa en helhetsbild av problemet för att minska hot och våld på institutionerna.
– Om behandlingen ska lyckas måste den ske i en trygg miljö. Våld eller mobbning har pekats ut som ett av de största hoten mot lyckad rehabilitering, säger Veikko Pelto-Piri, vars forskning handlar om personer som tvångsvårdas på SiS ungdomshem och psykiatrin med stöd av lagstiftning inom de sociala och psykiatriska fälten.
Internationell forskning visar att många ungdomar i liknande miljöer har blivit utsatta för, eller bevittnat, våld under tiden de har fått vård. Det handlar om våld från andra brukare på institutionen, men också att personalen uppfattats som hotfull eller våldsam.
Undvika tvångsåtgärder
En europeisk studie visar att det är stora skillnader mellan olika kliniker vad gäller tvångsåtgärder. Det kan inte förklaras med patienters diagnoser eller andra skillnader mellan patienterna. Istället verkar det vara så att vissa kliniker lyckas skapa tryggare miljöer och kan därför undvika att använda tvångsåtgärder.
– Vi kommer fortsätta undersöka de svenska institutioner där vi undersökt arbetsmiljön för personalen för att ta reda på hur brukare uppfattar tryggheten på sin institution. Sedan ska vi jämföra och se hur det stämmer överens med det personalen har berättat, säger Veikko Pelto-Piri.
Tidigare forskning av samma forskargrupp har visat att personal i psykiatrin kunde känna maktlöshet och efterfrågade ett bättre stöd från organisationen. Dessutom fanns en önskan från en del personal att jobba mer med en vård anpassad efter individen snarare än en som bygger på rutiner, lika för alla.
Lyfta fram ungdomars berättelser
– Samtidigt har ungdomar i tidigare studier berättat att de inte känner sig särskilt delaktiga i vården på SiS ungdomshem eller i barn- och ungdomspsykiatrin, att de inte alltid förstår varför de är inskrivna och till och med att de inte anser sig att ha fått någon vård, säger Veikko Pelto-Piri.
– Vår ambition är att lyfta fram ungdomars och personalens berättelser för att använda dessa i utvecklingsarbetet inom institutionerna. Vi vill uppmuntra en öppenhet för diskussion om hur man arbetar. Ett syfte med forskningen är att bidra till denna diskussion i utvecklingsarbetet för att förebygga hot och våld inom institutionsvården.
Text: Linda Harradine
Foto: Maria Bergman