Forskare efterfrågar bättre skydd och stöd till våldsutsatta barn

Forskarnas mål är att hela kedjan ska fungera från utredning och bedömning till insatser. Men då måste alla delar – samverkan mellan instanser, kartläggning och beslut om insatser – bli bättre, enligt rapporten.

– Det krävs mer för att varje våldsutsatt barn ska få den hjälp just han eller hon behöver, säger Åsa Cater, forskare i socialt arbete vid Örebro universitet och en av forskarna bakom rapporten.

Det är Socialnämndens ansvar att ingripa när barn behöver skydd. Forskarnas rapport visar att det finns skäl att göra risk- och skyddsbedömningar i cirka tio procent av alla nya ärenden inom BUP och Socialtjänsten och i en majoritet av ärendena där barn har kontakt med skyddade boenden eller andra institutioner.

Oroade forskare

Forskargruppen utvecklade och prövade en metod för att samla in underlag för att bedöma risken för att barn ska utsättas för våld i sin familj. Metoden välkomnas av såväl handläggare som mammor och barn men hög arbetsbelastning och personalomsättning samt bristande beredskap att hantera våld hindrade såväl BUP som socialtjänsten från att genomföra kartläggning och intervjuer.

– Det här är något som gör oss oroade. Ska samhället kunna skydda barn från våld i hemmet, så måste det finnas förutsättningar i de organisationer som har ansvaret för detta, säger Åsa Cater.

Detaljerad information om barnets och familjens situation är avgörande för att kunna bedöma risken för att ett barn, som lever med vuxna som utsätter varandra och/eller barnet för våld, ska drabbas av mer och kanske grövre våld.

Forskarnas rapport visar dessutom att det brister i samverkan mellan olika instanser. Våldsutsatta barn, som har utvecklat allvarliga symtom på psykisk ohälsa, ska hänvisas direkt till barn- och ungdomspsykiatrin medan barn utan så höga symtomnivåer ska erbjudas stödjande insatser. Ungefär hälften av de barn som kom till socialtjänsten hade symtomnivåer som pekade mot ett behov av specialiserade behandlingsinsatser.

Fyra olika insatser

I de fall kartläggning av barnets psykiska ohälsa genomfördes, var det endast i enstaka fall som resultatet påverkade valet av insats för barnet. Forskarna tycker att det är anmärkningsvärt att samverkan mellan insatsnivåerna inte fungerar när det gäller dessa barn.

Projektet har utöver att undersöka bedömning och samverkan prövat fyra olika insatser för våldsutsatta barn, som visat goda effekter i internationella studier. Studien visar att såväl behandlare som föräldrar var positiva till den metod de har prövat.

– Nästa steg är att etablera och tillhandahålla utbildningar i Sverige, eftersom det är en förutsättning för att metoderna ska kunna erbjudas till våldsutsatta barn och föräldrar, säger Åsa Cater, som under sommaren kommer att arbeta med att anpassa materialet för den metod som kallas Kids' Club till svenska förhållanden. I höst ges den första utbildningen i Svenska Kids' Club vid Örebro universitet.

Text: Linda Harradine
Foto: Lars Holmström