Örebro SK, idrotten och demokratin
Redan i klubbens tidiga historia satsade Örebro Sportklubb på den manliga seniorfotbollen. Ekonomin fick också tidigt en stor betydelse vilket påverkade medlemsinflytandet. Från slutet av 1980-talet ser sig den manliga seniorfotbollen som ett företag i underhållningsbranschen. Det här beskriver Daniel Alsarve i sin doktorsavhandling i historia vid Örebro universitet där han låter ÖSK-historien beskriva utrymmet för demokrati i idrottsföreningar.
– Historieforskningen har köpt idrottsrörelsens egen syn på demokratin i sin verksamhet där Riksidrottsförbundet får ett demokratiskt uppdrag byggt på öppenhet och en representativ demokrati där varje medlem i grunden har en röst. Den bilden har gett rörelsen fördelar men har inte ifrågasatts, säger Daniel Alsarve, som kallar sin avhandling I ständig strävan efter framgång? Föreningsdemokratins innehåll och villkor i Örebro Sportklubb 1908-89.
Valet av ÖSK motiverar han med att det är en gammal förening, bildad 1908, den är dominant i regionen, har en spännande historia och hade från början många olika sektioner.
– Men redan i slutet av 1910-talet satsades det extra på seniorfotbollen och när föreningen byggde Eyravallen i början av 1920-talet förstärktes ekonomins betydelse för verksamheten. Det påverkade demokratin både positivt och negativt.
Pengar och mångfald
Daniel Alsarve menar att strävan efter att använda pengarna så effektivt som möjligt kunde uppfattas som ett hot mot mångfalden i föreningen och det ledde också på sikt till att ”olönsamma” sektioner ströks. Men Eyravallen höjde klubbens status och gav – framförallt de manliga – medlemmarna en träffpunkt, vilket stärkte gemenskapen.
Liksom inom idrottsrörelsen i övrigt var maskuliniteten norm i ÖSK. Eyravallen hade till exempel inga omklädningsrum för damer och den sektion för damidrott, som var framgångsrik i början av 1930-talet, försvann plötsligt ur föreningen. Senare försök att återuppliva damidrotten misslyckades och ett exempel på den manliga dominansen är att ÖSK i slutet av 1960-talet hade 13 kvinnliga medlemmar av sammanlagt kring 1 000.
Patriarkerna
Många idrottsföreningar har präglats av starka personligheter och i ÖSK var Karl T Graflund det dominerande namnet. Alsarve lyfter fram andra ”patriarker” på många orter i landet som typiska för hur idrottsrörelsen fungerade. Visserligen valdes dessa – år efter år – till sina uppdrag, men i praktiken lades demokratin i deras händer.
När amatörreglerna slopades i slutet av 1960-talet förändrades idrottsföreningarna. De kom allt mer att likna företag och i ÖSK:s fall anställdes en VD 1969. Folkrörelseidealen, där föreningen skulle vara öppen för alla, en social samvaro med demokratisk fostran och ett idrottande utan mål att tävla, hamnade allt mer i bakgrunden. I ÖSK höll ungdomssektionen emot. Från fotbollshåll menade man på 1980-talet att ungdomssektionens uppgift var att fostra en eller två elitspelare i varje årgång, men ungdomssektionen stod emot och menade att ungdomarna skulle idrotta för att det var kul och kunde satsa om de själva ville.
– Man kan säga att ungdomssektionen i det skedet försvarade idrottens egenvärde, säger Daniel Alsarve.
Bolagisering
Samtidigt som det värnas om den traditionella folkrörelseidrotten där medlemmarna ska ha ett stort inflytande, pågår det diskussioner kring andra demokratiska frågor. Hur ska bolagiserade idrottsföreningar beskattas, som ideella föreningar eller som företag? Hur ska kvinnors och mäns olika villkor inom idrotten hanteras? Avhandlingen, som följer utvecklingen under nästan hela 1900-talet, är ett inlägg i den debatten och visar hur idrottsföreningarnas villkor förändrats under den tiden.
Text: Lars Westberg