Okunnig krigsjournalistik ökar säkerhetsrisker
– Journalistutbildningarna måste bli bättre med obligatoriskt innehåll om folkrätt och mänskliga rättigheter. Mediernas misslyckande i rapporteringen om folkrättsliga frågor i konflikter allt ifrån Kuwaitkriget till inbördeskriget i Syrien innebär ökade säkerhetsrisker. Det säger författarna till boken New Wars, New Media and New War Journalism, Stig A. Nohrstedt, Örebro universitet och Rune Ottosen, Oslo och Akershus universitet.
Författarna inledde forskningsprojektet Journalistik i den nya världsordningen 1992 och det här är den fjärde boken från projektet, som ges ut av Nordicom, Nordiskt informationscenter för medie- och kommunikationsforskning.
När den första boken i serien kom 2001 hade 11-september attacken inte inträffat och ”kriget mot terrorismen” inte börjat. Nu kan författarna se tillbaka på tio år av krig i Irak och Afghanistan, Nato-insatser i Libyen och det som nu sker i Syrien.
Bomber över Libyen
– Vem hade vid sekelskiftet kunnat tro att norskt flyg med assistans från Sverige skulle fälla bomber över Libyen, skriver de i bokens förord.
Författarna menar att journalisternas brister i kunskaper om folkrätt gör att insatser som den i Libyen inte granskas ordentligt. Natos flygbombningar byggde på en FN-resolution som förbjöd insatser av markstyrkor och krävde att alla möjligheter till fred skulle prövas innan man till grep våld. Brittisk hjälp till rebeller på marken och flyganfall riktade mot civila mål förändrade insatsen till regimstörtande i stället för humanitär.
Blinda fläckar
Rapporteringen om detta är blinda fläckar i svenska och norska medier. När journalisterna inte analyserar och rapporterar om folkrättsliga aspekter på konflikthanteringen innebär det också att allmänheten inte får information om de folkrättsbrott som begås. Nordiska länders stöd till USA:s och Natos krig mot terrorismen som också innebär att regimer faller, innebär ökade säkerhetsrisker, som medierna inte rapporterar tillräckligt om.
I boken beskrivs också hur riskerna för krigskorrespondenter ökat under senare år. Journalister och medier har till och med blivit mål för krigshandlingar, över 2000 journalister dödades under yrkesutövning mellan 1989 och 2010.
Författarna beskriver också hur journalistiken i skuggan av kriget mot terrorismen och även av klimatförändringarna utmanas av en fruktans kultur som skiftar från beskrivningar av risker som samhället utsätts för till att handla om vad som hotar.
Misslyckande
Utom de norska och svenska insatserna i Libyen, diskuterar författarna också hur Wikileaks påverkat journalistiken, om man ska se det som ett minerat område för etiken eller en demokratisk revolution för journalistiken. Även hur de allt mer rutinmässiga drönarattackerna, de förarlösa plan som släpper bomber och som ofta innebär ett utomrättsligt dödande, beskrivs i medierna diskuteras.
– Generellt sett misslyckas journalistiken med att förse allmänheten med relevant och korrekt information om militära insatser och äventyrligheter, men också med vad det får för lagliga och människorättsliga konsekvenser, heter det i boken.
Text: Lars Westberg