Stor oenighet kring intensivt skogsbruk i Sverige
Ny forskning visar att åsikterna om intensivt skogsbruk går isär. Splittringen kring om det bör tillåtas eller inte i Sverige följer inte ett traditionellt mönster utan på båda sidor finns miljövårdsmyndigheter, universitet, länsstyrelser och kommuner.
Intensivt skogsbruk betyder att man genom gödsling, förädlat plantmaterial och främmande trädslag arbetar för att öka produktionen av skogens råvaror. Men samtidigt som det finns en ökad efterfrågan av råvaror får intensivt skogsbruk effekter på såväl miljö som klimat.
– Vi har undersökt skillnaderna i uppfattningar mellan olika organisationer och vi kan se att mer kunskap inte kommer att leda till samsyn. Det är mer djupliggande orsaker som förklarar att man gör olika bedömningar av om intensivt skogsbruk är något som bör tillåtas i Sverige eller inte, säger Rolf Lidskog.
Öka förståelsen
Rolf Lidskog menar att det istället behövs en ökad förståelse för de olika sätt som organisationerna resonerar och gör riskbedömningar. Hur de ser på de olika fördelarna och nackdelarna.
– För det finns i stort en samsyn mellan vilka för- och nackdelar som finns med intensivt skogsbruk, men man ger dem olika betydelser. Ett exempel är klimatfrågan, där skogen är viktig som såväl kolsänka som producent av biobränsle.
– Utifrån samma kunskapsunderlag kommer alltså olika organisationer till helt olika slutsatser. Till exempel ser vissa det som förenligt med ett hållbart skogsbruk medan andra ser det som oförenligt, säger Rolf Lidskog.
Det beror på vilka värden som organisationen ser som mest viktiga i skogen men också vilken tilltro man har till samhällets förmåga att hantera risker och osäkerheter. Dessutom finns det olika åsikter om vilken roll klimatfrågan bör ha i relation till andra miljömål, inte minst biologisk mångfald.
Studien Intensive forestry in Sweden: stakeholders’ evaluation of benefits and risk är ledd av Rolf Lidskog, professor i sociologi vid Örebro universitet, och genomförd i samarbete med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och Oslo universitet inom ramen för forskningsprogrammet Future Forest.
Text: Linda Harradine