Olika motiv till drogprogram i fängelser

Artikeln är en delstudie i ett mångårigt nordiskt projekt där forskare vid Örebro universitet tillsammans med kolleger i Danmark, Norge, Finland undersöker hur behandlingsprogram mot drogmissbruk (Prison-based Drug Treatment, PDT) fungerar i dessa nordiska länder. Nu har forskarna studerat historiken för PDT och hur argumenten för den utvecklingen sett ut.

Fram till mitten av 1990-talet hade PDT svagt politiskt stöd i de nordiska länderna. Det förekom enstaka, lokala initiativ, men när narkotikaproblemen på fängelserna ökade startades olika behandlingsprogram och de har sedan blivit fler. Forskarna menar att PDT har kunnat växa med argument, som kan tyckas väldigt olika, men ändå ganska smidigt kunnat samverka och motivera en vårdpolitik med satsningar på PDT. Det handlar insatser mot kriminalitet, nolltolerans, individens rättigheter och hur en modern välfärdsstat ska agera. I själva verket kanske just elasticiteten mellan dessa olika argument kan vara en förklaring till att PDT blivit mer populärt.

Kriminaliserade problem

Forskarna menar att tillväxten av PDT speglar en vidgad kriminalisering av sociala problem. Sociala insatser bedöms i ökad grad efter vilken brottsförebyggande potential de har och välfärdsstaten framstår som bestraffande när drogmissbruk blir brottsligt. De jämför med hur utvecklingen varit för fattiga, arbetslösa, prostituerade, mentalsjuka och alkoholister fram till 1960-talet, då drogmissbruk dök upp som en ny social sjukdom att behandla och bestraffa.

På fängelserna framstår PDT både som ett sätt att komma tillrätta med den kriminalitet som är kopplad till narkotika, men också som ett sätt att ge anstalterna en roll i välfärdssamhället genom att bidra till att minska drogproblemen.

Forskarna diskuterar också om den ökade användningen av PDT ska ses som ett återuppväckt intresse för behandlingsideologier i nordiska fängelser, där PDT skulle vara en förtrupp. Men de menar att samhället förändrats från den tid då kriminalvård ansågs vara ett sätt då experter kunde återanpassa individerna till välfärdssamhället. Nu är PDT en tjänst till individer för att de ska få förmåga att sköta sig själva i samhället, de intagna ses som konsumenter. Om drogrehabiliteringen i fängelserna är en återuppstånden rehabiliteringsfilosofi, så är det en återuppståndelse i ett nytt kulturellt sammanhang med nya sätt att betrakta behandling och kontroll liksom hur de hänger samman.

Nordiskt projekt

Den här artikeln är ett resultat av det treåriga projektet Prison-based drug treatment in the Nordic countries – Control and rehabilitation in welfare state institutions, som löper med anslag från Nordic Research Council for the Humanities and Social Sciences.

– Det här projektet gav en miljon kronor till Örebro universitet, vilket bland annat också bidrar till att finansiera två forskarassistenter här, säger professor Odd Lindberg.

Med utgångspunkt från ett FAS-projekt om Kriminalvårdares yrkesidentitet som startade 2006 har det vid universitetet vuxit fram en Fängelsegrupp med Odd Lindberg och kollegerna Anders Bruhn, Per-Åke Nylander och ytterligare ett par forskare.

– Vi arbetar med olika projekt, bygger relationer med forskare i andra länder och försöker ligga i fronten vad gäller fängelseforskning.

Kriminalvårdsyrken

– Vi rör oss inom området socialt arbete och intresserar oss för institutionsbehandling och yrkesutövning inom kriminalvården, säger professor Anders Bruhn. I det här nordiska projektet undersöker vi hur missbruksbehandlingen är organiserad och vilka program man använder. Vi undersöker hur vårdarna ser arbetet och balansen mellan kontroll och behandling. Vi undersöker också vilka motiv till och erfarenheter av behandlingen som de intagna har.

Gruppens medlemmar har också tillsammans med andra nordiska forskare svarat för specialnummer av Nordisk kriminalvetenskaplig tidskrift, tillsammans med brittiska kolleger bidragit i en antologi om Nordisk kriminalvård utgiven på förlaget Routledge och nyligen producerade man en rapport om Riskbedömning i kriminalvården för den svenska kriminalvårdsmyndigheten.

Text: Lars Westberg