Lesjöfors som bild av folkhemmet
När Christer Ericsson, professor vid Örebro universitet, besökte Lesjöfors för 20 år sedan för arbetet med sin doktorsavhandling i historia blev det början på ett långt förhållande till orten. Nu har det resulterat i ytterligare en bok, Bandybaronen i folkhemmet. Den skildrar när Gerhard De Geer köpte bruket på 1920-talet, hur Lesjöfors blev ett mönstersamhälle, som sedan bröts ned under strukturkrisens 1970-tal.
– Man kan se det som en lokal mikrostudie av utvecklingen i hela landet, säger Christer Eriksson. Jag tror att det är enklare att till sig en berättelse om det här skedet i Sverige genom det lokala exemplet.
Han pekar på likheterna mellan den svenska folkhemsmodellen, som började växa fram på 1920-talet, och de klassiska svenska järnbruken. Samförståndsandan var en grundbult både för nationen och för brukssamhället. Han menar att baronen i Lesjöfors och de socialdemokratiska folkhemsarkitekterna såg samhällsomvandlingen på ett likartat sätt, som ett samverkansprojekt för att skapa tillit mellan parterna genom kollektiva förhandlingar och gemensamma beslut.
Uppluckrat samförstånd
Det här bestod in på 1960-talet, då bruksmodellen började ses som mer omodern, och när samförståndet kring folkhemspolitiken luckrades upp på 70-talet. Välfärdsstaten kritiserades från olika hål och den alternativa visionen blev ett samhälle där individen skulle få större utrymme att utöva egenmakt.
När baron De Geer köpte Lesjöfors bruk 1923 var det nedgånget och hårt slitet. Från 1930-talet expanderade det och 1955 fanns drygt 1500 invånare, 800 arbetstillfällen, 200 egnahem och en skola med 800 elever. Som mest växte befolkningen till 2 400 år 1970, men sedan vände det och 2010 fanns det bara kring 1000 invånare och arbetstillfällen för 150 personer och samhället ger åter ett slitet intryck.
Följa spåren
Boken, som är en slags summering av flera böcker och många artiklar om Lesjöfors, är lättillgänglig och avsikten har varit att beskriva det här skeendet på ett populärvetenskapligt sätt.
– Jag har inte velat ge avkall på möjligheten att följa berättelsens spår vetenskapligt, notapparaten öppnar för en annan tolkning av källmaterialet och läsaren kan se om mina tolkningar är rimliga, säger Christer Ericsson, som är professor i idrottsvetenskap vid Örebro universitet.
Text: Lars Westberg