Klassröstandet inte längre så enkelt

Han utgår från en socioekonomisk och en sociokulturell åsiktsdimension. Den första är den etablerade vänster-högerskalan, där vänstern är mer positiv till offentlig verksamhet medan högern föredrar marknadslösningar och mindre ekonomisk omfördelning.

Den andra dimensionen rör sig mellan liberala och konservativa åsikter gällande individuell frihet och vilka livsval som kan anses vara acceptabla. Det handlar alltså om kulturella och moraliska aspekter där konservativa är mer restriktiva och likriktade medan liberala är mer tillåtande.

Kultur och ekonomi

– Traditionellt klassröstande är röstande som sker på grund av socioekonomiska åsikter där arbetare röstar vänster medan medelklassen röstar höger. Samtidigt ses en viss uppluckring. Arbetare som har mer ekonomiska än kulturella resurser tenderar att luta mer åt höger. På motsvarande sätt söker sig delar av medelklassen, vars kulturella resurser väger tyngre än de ekonomiska, åt vänster, säger Jan-Magnus Enelo.

Men om det är ens socioekonomiska åsikter som i huvudsak styr vilket block man röstar på, så är det sociokulturella åsikter som styr vilket parti inom blocken man väljer. Inom vänsterblocket föredrar de sociokulturellt liberala Vänsterpartiet eller Miljöpartiet och inom högerblocket väljer de Folkpartiet eller Centerpartiet. På motsvarande sätt väljer de konservativa Socialdemokraterna i vänsterblocket och Moderaterna eller Kristdemokraterna i högerblocket.

– Bland de sociokulturellt konservativa framträder det skillnader mellan två strömningar, en moralisk och en kulturell. Moralkonservatism handlar om fokus på kristna värderingar, kärnfamilj och att stänga homosexuella ute. Bland moralkonservativa föredras Kristdemokraterna. För kulturkonservativa handlar det mer om att slå vakt om tanken på en nationell kultur och det tar sig uttryck i önskningar om färre flyktingar, svenska värderingar och hårdare straff. Här är det Moderaterna och Sverigedemokraterna som föredras.

Ny sorts klasspolitik

Klass har inte förlorat sin betydelse för vilka partisympatier man har, men Jan-Magnus Enelo menar att vi framöver kanske får vänja oss vid att traditionell klasspolitik kompletteras med en ny typ av sociokulturell klasspolitik. Inom denna nya klasspolitik är det viktiga inte längre ekonomi och behov utan vilka som förtjänar stöd av det offentliga.

– Det är en klasspolitik där arbetare röstar till höger och den övre medelklassen rör sig vänster ut. Det här har också sin förklaring i att partierna blivit sämre på att beskriva politiken i ekonomiska termer. Det har skapat utrymme för nya partier på den politiska arenan.

I stället för att förklara arbetares livssituation i ekonomiska termer är det i sociokulturella termer som en ny klasspolitik tar form. Här kan det exempelvis handla om att beskriva en konflikt mellan dem som arbetar och dem som står utanför arbetsmarknaden som en moralisk eller kulturell konflikt. Från motsatt håll kan vi se att politiska företrädare drar moraliska gränser mot delar av arbetarklassen på grund av dessas kulturkonservativa och främlingsfientliga värderingar.

Text: Lars Westberg