Flerspråkighet – en rikedom vi vänder ryggen

Fältarbetet i Indien visar tydligt hur mycket vi kan lära om oss själva genom att studera andra samhällen och kulturer.

– Vi har mycket att lära av deras sätt att hantera språk och migrationseffekter inom skola, vård, arbetsmarknad med mera, säger Sangeeta Bagga-Gupta, professor i pedagogik vid Örebro universitet med en tvärvetenskaplig och internationell bakgrund.

I början av 1990-talet reste Sangeeta Bagga-Gupta till Indien för att genomföra ett fältarbete inom ramen för sin doktorsavhandling som hade fokus på genus, lärande och kommunikation. Då blåste förändringens vindar. Stora omstruktureringar påbörjades och den tidigare stängda indiska ekonomin växte dramatiskt. I städerna tog allt fler kvinnor steget ut på arbetsmarknaden men den djupt rotade synen på kvinnor som mindre värda levde och lever vidare.

– Nu som då följer jag kvinnor som arbetar i frivilligorganisationen Mumbai Mobile Creches, MMC. Den har inte som syfte att förbättra de anställda kvinnornas situation, men gör ändå det på ett påtagligt sätt.

Kvinnor i Indien är begränsade och utsatta på många olika sätt men arbetet ger dem nya möjligheter att utvecklas och skapar en plattform utanför hemmet, säger Sangeeta Bagga-Gupta.

En plattform för lärande

MMC tar hand om barn till byggarbetare i Mumbai. De många arbetarna på byggena i den snabbt växande storstaden kommer från alla olika delar i Indien men även från närliggande länder och som fattiga, papperslösa migranter är de en utsatt grupp som får möjlighet att lämna sina barn i trygga händer tack vare MMC.

– Tidigare fick barnen vara med sina föräldrar på byggarbetsplatsen, som minst sagt är en farlig miljö. När MMC är stängt på kvällar och söndagar kan det fortfarande vara så. Under fältarbetet i början av 90-talet fick jag erfara hur kvinnor som arbetade på söndagar fick binda fast sina ettåriga barn i foten och fästa repet i en stång på bygget eller hemma, säger Sangeeta Bagga-Gupta.

MMC tar hand om barnen och bedriver pedagogisk verksamhet för att förbereda de små barnen för skolan och hjälper de äldre barnen med sina läxor efter skolan. Dessutom hjälper de familjerna med att få till exempel hälsovård. Sangeeta Bagga-Gupta följer arbetet och kvinnorna på MMC.

– Kvinnor betraktas ofta i termer av att de tar emot stöd för sin utveckling. Istället bör man betrakta arbetet som en del av deras, såväl som samhällets, hållbara utveckling. Arbetet ger dem en plats och en väsentlig roll i samhället utöver den som mor, hustru och dotter. Det ger dem en plattform för eget lärande och utveckling.

Samverkande maktordningar

Det är kvinnornas situation, och de möjligheter såväl som begränsningar de stöter på, som Sangeeta Bagga-Gupta fokuserar på och analyserar i sitt sammanhang för att kunna ge en helhetsbild av deras utveckling.

– Vi måste kunna se helheten och betrakta människans komplexitet i komplexa sammanhang utan att låta oss styras av till exempel kolonialt tänkande när det gäller kvinnors utveckling i tredje världen eller begreppsmässiga traditionella kategorier, säger Sangeeta Bagga-Gupta.

– Kvinnorna jag följer är fattiga och rika, gamla och unga, i vissa fall migranter, i andra fall inte. Ingen kan eller ska placeras i ett fack – vi måste lämna de traditionella begreppen för att kunna förstå.

Kvinnorna möter många olika hinder som kräver planering – från det rent praktiska, som möjligheten att besöka en toalett eller få tillgång till rinnande vatten, till samhälleliga problem som våld och diskriminering. Samtidigt som Sangeeta Bagga-Gupta ser brister och hinder i Indien blir hon också påmind om västvärldens olika begränsningar, bland annat det naiva synsättet på kvinnor som passiva mottagare av utvecklingssatsningar och vår fattigdom när det gäller språk.

– Vi tenderar att ta en enspråkig utgångspunkt och vår syn på språk och språkande påverkar oss på många olika sätt. På MMC kommer flera språk samman i vardagen och det är helt naturligt för både barn och vuxna, säger Sangeeta Bagga-Gupta.

Mycket att lära

Hon anser att vi måste vidga språk- och identitetsbegreppen i Sverige och uppmärksamma flera dimensioner av kommunikation och mångfald. Flera av den svenska skolans praktiker, inte minst när det gäller marginaliserade grupper, utgår från en förlegad syn på språk, kommunikation och identiteter.

– Det är lätt att falla tillbaka i tanken att ett land har ett språk. Men genom historien har människor förflyttat sig och tagit med sig kultur och språk till nya platser och de flesta människor i världen är två- om inte flerspråkiga. Det är en rikedom vi kan ta tillvara på, säger Sangeeta Bagga-Gupta, som själv är flerspråkig och bland annat behärskar både svenskt och amerikanskt teckenspråk.

– För mig är det självklart att förflytta mig över olika gränser och mellan olika kulturer och samhällen i min forskning. Att få återvända till den plats där min forskning startade är spännande och utvecklande – det ger mig nya perspektiv på språk, lärande, genusfrågor och hållbar utveckling som är lika aktuella i Sverige som i Indien.

Text: Linda Harradine