Bättre stöd till barn i riskzonen

Det är SKL – Sveriges kommuner och landsting – som i en bred satsning vill utveckla arbetet inom socialtjänsten. Forskarna inom forskningsmiljön Forskning och ekonomi för folkhälsans praktik, policy och politik, FEF – 3P, har fått stöd för att i tre delstudier följa och samla kunskaper från projektet för att det sedan ska höja kvaliteten på socialtjänstens arbete. Barn i missbruksfamiljer har ofta en utsatt vardag och riskerar att senare i livet själva hamna i problem.

Barnen glöms bort

– I en studie, som SKL gjorde 2012, konstaterades det att 60 procent av alla inom socialtjänstens missbruksvård också har barn. Men barnen blir inte uppmärksammade i den utsträckning som behövs och nu vill SKL öka samverkan mellan barn- och vuxenvården, berättar professor Charli Eriksson vid Örebro universitet. Vår uppgift som forskare är att finna former för kunskapsutveckling av det praktiska arbetet.

Sedan 2011 satsar staten varje år pengar för att utveckla insatserna till barn och familjer i riskzonen genom samverkan mellan praktiker i kommuner och landsting och forskare vid olika lärosäten. I detta arbete ingår Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och SKL. Satsningen omfattar bland annat ett engagemang för unga inom familjer med problem, som socialtjänsten får kontakt med. För att bidra till ny forskning inom området har forskarna i Örebro skapat forskningsprogrammet Kunskapsutveckling för ökad samverkan mellan barn & vuxenvård inom socialtjänsten.

Erfarenheter sprids

Tack vare att så många kommuner från många län finns med kan kunskaper om vad det är som hindrar och vad är det som främjar bra resultat av socialtjänstens arbete spridas i större skala. Praktiker, personer som arbetar inom socialtjänsten, kommer att finnas med i projektet som medforskare. De kommer att samla in erfarenheter och också arbeta med att sprida kunskaper bland kolleger.

– Vi har väldigt lite av kollegial granskning av vad det är som fungerar bra eller inte. Det finns också stora variationer mellan olika kommuner hur man arbetar och vilken organisation man har. Här följer vi en process under nästan två år och kan se vad det är som gör skillnad.

Forskning visar stora skillnader i effektivitet mellan olika former av förändringsarbete. Exempel från skolan visar att teoretiska föredragningar och diskussion är sämst, demonstrationer fungerar något bättre, rollspel är ytterligare effektivare men allra bäst är coaching i klassrummet. Sådana erfarenheter vill man ta med sig här för kunskapsöverföring och -utveckling.

Bestående resultat

En poäng med att det är så många kommuner inblandade – över 40 – är att man inte bygger upp en liten projektorganisation med särskilda pengar, som pågår under en begränsad tid och sedan rinner ut i sanden när pengarna och projektet är slut.

I den första delen av projektet ska man utveckla en modell för det som kallas participatorisk (deltagande) forskning, en interaktiv arbetsform där forskarna tillsammans med olika parter planerar och diskuterar uppläggning och resultat. Andra delen studerar hur man skapar strukturer för att samverka kring förebyggande arbete för barn i missbruksmiljöer och i en tredje del ser man vad som genomförts och vilka resultat det gett.

– Syftet är att bidra med kunskaper om hållbara processer för att samverka kring barn och familjer i riskzonen, säger Charli Eriksson.