Ett lekfullt lärande för att stimulera barns läsande och skrivande

– Eleverna lär sig använda bokstäverna i formella skrivövningar, men för att de också ska känna lust, glädje, motivation och se poängen med att skriva behöver skrivandet i större utsträckning ta sin utgångspunkt i deras egna initiativ, intressen, behov och förutsättningar, säger Marianne Skoog, som har skrivit en doktorsavhandling i pedagogik vid Örebro universitet.

Förskolan och skolan har tidigare haft skilda uppdrag. I förskolan har arbetet varit inriktat på att stimulera den talspråkliga, sociala och känslomässiga utvecklingen, medan det har varit skolans uppgift att lära eleverna att läsa och skriva.

– Men förskoleklassen ses alltmer som en start på elevernas obligatoriska skolgång och en av tankarna med införandet av förskoleklass var att förskolans och skolans pedagogiska traditioner skulle integreras för att man skulle kunna ta tillvara det bästa från båda världarna.

En arbetsgång som återkommer

Men Marianne Skoogs forskning visar att det skriftspråkliga arbetet i förskoleklass i hög grad liknar skolans traditionella sätt att arbeta med läs- och skrivinlärning. Förskoleklassens arbete organiseras som separata lektionsliknande arbetspass som inte integreras i förskoleklassens övriga verksamhet. Det finns en tydlig åtskillnad mellan fri lek och lärarledda formella språkövningar.

– Man följer tydliga rutiner i förskoleklassen och en arbetsgång, som återkommer kring varje bokstav. Det skapar en igenkänning hos eleverna men också en viss monotoni hos elever som kommit längre i sin läs- och skrivutveckling när övningarna inte längre erbjuder någon utmaning. Dessutom möter eleverna samma typ av uppgifter i första klass fast med fler moment. Det blir helt enkelt en upprepning mellan förskoleklass och skola.

Samtidigt har leken fått en undanskymd roll. Den används inte som ett pedagogiskt redskap för att stimulera elevernas intresse och motivation för läsande och skrivande. De språklekar som genomförs i syfte att stimulera barnens fonologiska medvetenhet och bokstavskunskaper har en formell och lärarstyrd prägel.

Utnyttja den fria leken

– Men det finns inte några exempel på situationer där förskollärarna aktivt för in bokstäver i elevernas olika spontana lekar eller medvetet skapar leksituationer där eleverna ges möjlighet att experimentera med bokstäver och siffror i olika typer av roll- eller konstruktionslekar. Den fria leken skulle som jag ser det i högre grad kunna utnyttjas för att uppmuntra elever att använda skriftspråket i mer lekfulla former och på sina egna villkor.

I och med att olika färdigheter övas utan att kopplas till meningsbärande sammanhang, som leken är för barnen, så blir läsandet och skrivandet avskilt från elevernas egen värld, utan beröring med deras tankar, erfarenheter och kunskaper.

– Eleverna måste ges möjlighet att aktivt använda språket i olika sammanhang för att språk och tänkande ska utvecklas. Genom att eleverna sällan uppmuntras att använda skrivandet i friare former så utnyttjas inte den potential som ett utforskande skrivande kan erbjuda för att stödja elevernas tänkande och lärande.

– Den här sortens färdighetsträning som jag har sett i skolorna kan delvis tolkas som ett svar på de ökade krav på måluppfyllelse som den mål- och resultatstyrda skolan i sig ställer men den kan också förstås som resultatet av en stark undervisningstradition inom svenskämnet i de tidiga skolåren.

– Frågan, om hur skolans tidiga läs- och skrivundervisning kan förändras så att innehållet inte tas förgivet utan tar tillvara på elevers olika sociala och kulturella erfarenheter, ser jag som en viktig didaktisk utmaning för skolan.

Text: Linda Harradine