Rehabilitering av patienter med KOL kan bli bättre
Ett nytt rehabiliteringsprogram för patienter med lungsjukdomen KOL har utvärderats vid Örebro universitet, i samarbete med primärvården i Örebro läns landsting och Landstinget i Värmland, med positivt resultat. Programmet ledde bland annat till färre försämringsperioder och att både patienter och deras närstående kände sig tryggare.
- Det här är effekter som primärvården kan dra nytta av för att hjälpa KOL-patienter och deras närstående till ett så gott liv som möjligt, säger Ann-Britt Zakrisson, som presenterar utvärderingen i en doktorsavhandling vid Örebro universitet.
KOL är en lungsjukdom som leder till andnöd och brist på energi. Dessutom ökar risken för hjärtsvikt, depression och benskörhet. Både patienterna och deras närstående upplever ofta en oro och otrygghet inför framtiden.
Flera yrkesgrupper inom vården
Men trots att problemen är välkända har det hittills inte funnits kunskap om hur man inom primärvården bäst ska stödja patienterna. Därför har Ann-Britt Zakrisson, som är distriktssköterska vid Laxå vårdcentral, testat och utvärderat ett sex veckor långt rehabiliteringsprogram där patienterna fick möta representanter för flera yrkesgrupper inom vården: astma/KOL-sjuksköterska, distriktsläkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator.
Studien visade att de patienter som deltagit i programmet drabbades av färre försämringsperioder året efter behandlingen jämfört med den kontrollgrupp som fick traditionell vård.
- Det är ett viktigt resultat, eftersom försämringsperioderna försämrar den funktionella förmågan och livskvaliteten.
Kunde leva i sin egen takt
Ett år efter programmet upplevde dessutom många av patienterna själva att rehabiliteringen hade förändrat deras vardag till det bättre, och att det också hade blivit lättare att hantera sjukdomen.
- De tillät sig att leva sitt liv i sin egen takt.
Även de närstående var positiva till programmet, och kände att de fick större kunskap om sjukdomen.
- De lever ofta med ett tungt ansvar. Men genom programmet fick de större förtroende för primärvården och vårdcentralen och kände att de kunde dela ansvaret med andra.
Text: Ingrid Lundegårdh