Rätten till utbildning – barnens eller föräldrarnas rätt?

Den här utvecklingen har undersökts i forskningsprojektet ”Utbildning som medborgerlig rättighet – föräldrarätt eller barns rätt eller…?” vid akademin för Humaniora, Utbildning och Samhällsvetenskap, HumUS, vid Örebro universitet. Projektet, som startade 2007, har finansierats av Vetenskapsrådet och slutrapporteras nu i en antologi med professor Tomas Englund som redaktör. Boken heter som projektet och ges ut på Daidalos förlag.

Efter andra världskriget har överenskommelser om olika rättigheter skapats som ett sätt att skydda människor för diktaturers övergrepp. Rätten till utbildning finns inskriven såväl i FN-deklarationen om mänskliga rättigheter, Europakonventionen som i konventionen om barnets rättigheter. De olika konventionerna har formulerat rätten på olika sätt, den kan tolkas både som en rätt för föräldrarna att forma sina barns utbildning och som barnens rättighet till en fri utbildning som inte styrs av föräldrarna, vilket utförligare behandlas i antologins första avdelning.

Olika konventioner

I FN-deklarationen om mänskliga rättigheter infördes sent i processen föräldrarnas rätt att välja utbildning för sina barn. När Europakonventionen skrevs, uppstod en diskussion om det var staten eller föräldrarna som skulle bestämma om utbildningen och formuleringen blev en kompromiss. I konventionen om barnets rättigheter lyfts barnens rätt fram, men samtidigt ges föräldrarna en vägledande roll.

I antologins andra del diskuteras hur de olika konventionerna påverkat förhållandena i den svenska skolan. Under grundskoletiden från 1960-talet och långt in på 1980-talet var frågan om vem som ägde rätten till utbildning, barn eller föräldrar, ingen fråga som diskuterades. Men när strömningar under sent 1980-tal och senare mot ett mer individorienterat perspektiv på skolan vann mark, påverkade det också den svenska skolan. Vi fick friskolor och skolval vilket ledde till att föräldrarnas rätt att forma barnens utbildning stärktes.

Blockerande föräldrar?

Mot bakgrund av de två tidigare delarna i boken, diskuteras i den tredje möjliga motsättningar mellan föräldrars och barns rätt till utbildning. Föräldrarätten kan ge ett så starkt genomslag att den blockerar barns och ungdomars möjligheter till självständig utveckling. Det sker i ett kapitel, som kallas ”Ett ifrågasättande av föräldrars rätt till auktoritet i utbildningsfrågor”. I ett annat kapitel, ”Barns rätt att utveckla autonomi. Ett politisk-filosofiskt perspektiv”, diskuteras barnens rätt att utveckla förmåga till kritiskt tänkande och ställningstagande till olika idéer och värderingar i förhållande till föräldrarnas eventuella rätt att uppfostra barnen efter egna idéer.

Antologin har åtta olika författare, utom redaktören Tomas Englund är det FD, lektor Lars Eriksson, docent Ann Quennerstedt, doktorand Joachim Rosenquist, docent Ninni Wahlström, samtliga inom pedagogikämnet vid HumUS akademin vid Örebro universitet, doktorand Viktor Johansson och professor Klas Roth vid Stockholms universitet samt FD, lektor Ylva Bergström, Uppsala universitet.

Antologin kommer att presenteras vid ett seminarium i sal F133 i Forumhuset på Örebro universitet onsdagen den 25 maj kl 15.15. Temat återkommer vid en disputation och workshop 20-21 september.

Text: Lars Westberg