Ny forskning om satir i amerikansk film
Under de senaste årtiondena har satiren haft stor genomslagskraft i såväl film som TV. Med sin grundläggande ironi tar sig satiren bland annat an den kritiska roll den traditionella journalistiken inte alltid klarar av. Johan Nilsson har i sin doktorsavhandling i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet gjort en fallstudie av satir i amerikansk film under 1990-talet och undersökt hur satiren konstrueras och förstås.
– På 1990-talet hände något som gjorde att satiren blev mer gångbar. Dels handlade det om en förändring av vad publiken ville ha men det var också en utveckling inom filmindustrin som gjorde det möjligt, säger Johan Nilsson.
På 1990-talet började de stora filmbolagen i Hollywood köpa upp independentfilmbolag. Det gjorde att independentfilmbolagen med sin ibland mer vågade stil och teman fick bättre möjligheter att producera och distribuera sina filmer.
En bredare publik
– Indiefilm kan vara mer kontroversiell och det öppnade upp för mer satir. Detta skedde i relation till den ökade efterfrågan - den satiriska filmen började tilltala en bredare publik, säger Johan Nilsson.
Johan Nilsson har kategoriserat de amerikanska filmerna i tre breda kategorier: satir inom politik, media och historia. Hans forskning visar att satiren är en bred genre som är svår att definiera men den tenderar att vara lekfull både i sin kritik och i sin form. Dessutom kräver den mycket av åskådaren – kulturell och samtida kunskap men också en förståelse för vad som är satir.
– Om satiren är för subtil är det inte säkert att publiken uppfattar det som satir vilket leder till missförstånd eftersom man inom satiren säger en sak men menar en annan, säger Johan Nilsson.
Lekfull kritik av normer
Satiren hade sin höjdpunkt i slutet av 1990-talet men den tar stor plats även i dag såväl i film som i TV. Satiren underminerar på ett lekfullt sätt de normer som gäller samtida politiska praktiker, konventioner inom nyhetsmedia och Hollywood och officiell amerikansk historieskrivning.
– Satir återfinns i alla möjliga sammanhang och den kan ha stor genomslagskraft. Flera TV-program som till exempel The Daily Show with Jon Stewart eller The Colbert Report gör det jobb som de traditionella journalisterna inte alltid klarar av. Filmer som Wag the Dog sätter såväl nyhetsmedia som politik i fokus men också publiken och vårt ansvar att tänka kritiskt.
– Vi möter satir full av ironi, anspelningar, ordlekar och karikatyrer på TV, i radio och i nya intressanta former på internet. Det är viktigt inte minst ur ett demokratiskt perspektiv – samtidigt som det är bra att ha ett kritiskt förhållningssätt även till satiren som kulturell produkt, säger Johan Nilsson.
Text: Linda Harradine