Ett samhälle för alla – det tjänar alla på
Forskare från fem olika länder inom bland annat pedagogik, musik- och språkvetenskap samlades i Örebro i början av veckan för att under tre dagar diskutera marginaliseringsprocesser från olika perspektiv och fält.
– Vi har både inspirerat och provocerat varandra på ett kreativt sätt, säger professor Sangeeta Bagga-Gupta, huvudansvarig för konferensen som anordnades vid Örebro universitet med stöd av Vetenskapsrådet.
– Konferensen har varit en genuin mötesplats där forskare umgåtts intensivt och träffats över ämnesgränserna. Det är ovanligt att som forskare komma varandra så nära under så lång tid. Vi har varit tillsammans under seminarier och föreläsningar mer eller mindre hela tiden sedan måndag morgon, säger Sangeeta Bagga-Gupta.
I diskussionerna kring temat marginalisering har flera av forskarna identifierat en samhällelig strävan att placera människor i kategorier istället för att se betydelsefulla nyanser hos grupper och individer. Det lägger hinder i vägen och leder till speciallösningar till exempel i skola och på arbetsmarknaden för dem som inte anses passa in i stället för ett samhälle där olikheter tas tillvara och berättigar till deltagande.
– Vi borde skapa ett samhälle för alla – det tjänar alla på, säger Lakshmi Fjord, forskare i medicinsk antropologi vid University of California, USA, som har forskat om såväl dövas som cancerpatienters situation och utsatthet och var en av föreläsarna på konferensen.
En diagnos får pedagogiska konsekvenser
– Vi kommer alla någon gång i livet ha särskilda behov. Det kan vara på grund av en olycka eller ålder vi får uppleva hur det är att se eller höra sämre eller inte kunna röra sig på samma sätt. När jag forskade om problemen som orkanen Katrina förde med sig gällde det alla drabbade. Ett till alla anpassat samhälle vore med andra ord bra för alla, säger Lakshmi Fjord.
Skolsystemet i Sverige beskrivs som en skola för alla. Flera röster under konferensen, bland annat Eva Hjörne, forskare i pedagogik vid Göteborgs universitet, ifrågasätter om skolan verkligen är för alla eftersom hon när det gäller skolbarn med ADHD har mött ett system som bygger på segregation och isolering.
– Jag har undersökt vilka pedagogiska konsekvenser en diagnos har för ett barn. Jag har följt skolbarn med ADHD som placerats i en grupp med särskilda behov. Även om planen var att de skulle tillbaka till sin vanliga klass isolerades de och fick, paradoxalt nog, alltså inte hjälp att utvecklas. De arbetade mot samma mål inom samma struktur hela tiden, säger Eva Hjörne.
– Det är oroande att det dessutom är det sociala som står i centrum istället för lärande. Många barn slutar skolan som ”utbildade specialelever” istället för att få komma tillbaka till sin klass och sitt sammanhang, fortsätter Eva Hjörne.
Öppenhet, kreativitet och konstruktiv kritik
– Konferensen har präglats av öppenhet, kreativitet och konstruktiv kritik och visat att olika discipliner har mycket att lära av varandra när det gäller frågor om utsatthet och delaktighet. Diskussioner om skolbarn med till exempel ADHD eller olika etniskt ursprung öppnade upp för belysning av andra segregerade grupper som döva och blinda, säger Sangeeta Bagga-Gupta.
– Utbytet har skapat möjligheter att berika olika forskningsinriktningar och tema och bland annat utbildningen av blivande lärare. Det gör att jag är väldigt nöjd med de här dagarna. Alla har bidragit från morgon till kväll och det har gjort att konferensen har gett mer än vad jag förväntade mig, avslutar Sangeeta Bagga-Gupta.
Text: Linda Harradine