Återvänder till Örebro med glädje och inspiration
Eva Swartz Grimaldi, vd för bokförlaget Natur och Kultur, är inte rädd för att sticka ut eller för att ifrågasätta det vedertagna. På Alumndagen 4 oktober kommer hon till Örebro universitet för att berätta om karriären, Örebro förr och nu och synen på utbildning.
– Jag tillhör den bortskämda generationen som på 70-talet inte behövde oroa oss för att inte få jobb. Jag ville absolut inte studera något som skulle låsa fast mig i ett yrke utan valde att gå kulturvetarlinjen och läsa språk vid Stockholms universitet, säger Eva Swartz Grimaldi, som växte upp i Örebro men lämnade staden efter att hon slutade grundskolan.
Hennes karriär startade som bodbiträde på antikvariatet Blå Tornet, som hon framhåller som det bästa universitetet för allmänbildning. Medan hennes vänner drogs till större företag valde hon att sedan börja arbeta på René Coeckelberghs bokförlag.
– Det är lättare att göra karriär på mindre företag. På de stora fina företagen blir man tilldelad ett begränsat område medan man på ett mindre företag får prova på nästan allt.
Följer sitt hjärta
Innan Eva Swartz Grimaldi kom till Natur och Kultur var hon dessutom informationschef för Italienska kulturinstitutet, vd för produktionsbolaget Meter Film och Television och programdirektör för TV4. Dessutom arbetade hon på uppdrag av regeringen med utredningen om framtidens kulturpolitik 2007/2008. Bakom hennes framgång anser hon att det ligger en gnutta tur, ett starkt stöd hemifrån men framför allt det faktum att hon alltid följer sitt hjärta.
– Jag har gjort det jag tycker är kul. Jag tror det är viktigt. Det ligger ofta något strängt och tungt över ämnet arbete. Det borde handla mer om glädje, inspiration och fantasi.
– Jag har jobbat inom både så kallad fin- och fulkultur. Speciellt bland akademiker finns det annars en åsikt om att man ska hålla sig ifrån det mindre fina – som tv. Men TV4 når miljontals människor varje dag. Ska man då lämna jättemegafonen därhän?
Ställer höga krav med glada tillrop
Eva Swartz Grimaldis råd är att istället vara noggrann med att välja en bra chef om man har en möjlighet att välja mellan olika jobb. Chefen är viktigare än positionen eller företaget. Att hon började på TV4 till exempel hade mycket att göra med att Jan Scherman blev hennes chef.
– Det är oerhört viktigt att det klickar med chefen. Jag har bara haft ett jobb där det inte fungerade med min chef. Det gjorde att jag tyckte att jag var dålig på mitt jobb och det var med en känsla av lättnad, som jag sade upp mig och lämnade mitt jobb där.
– Detsamma gäller mina medarbetare nu. Det handlar inte om att anställa små Eva-kopior men det är viktigt att vi har samma grundsyn. Och att de har humor, säger Eva Swartz Grimaldi, som är känd för sina klänningar, sitt röda läppstift och sin italienska tunga.
Hon beskriver sig själv som en chef som ställer höga krav men med glada tillrop. Hon drar sig inte för att hitta nya arbetsmodeller, som kan hjälpa hennes anställda att klara av vardagen.
Underlätta för kvinnor
– Särskilt med tanke på kvinnliga medarbetare, som fortfarande har ett större ansvar för familjelivet, betalar vi för hemhjälp och barnpassning. Ibland kan man hitta andra lösningar som att barnen följer med till jobbet.
– Dessutom får kvinnor hos oss bestämma själva hur de vill att deras föräldraledighet ska se ut. Om de vill vara med i viktigare möten även om de är lediga eller om de vill göra som en god vän till mig som lät sin sekreterare bli hennes förlängda arm in i verksamheten under ledigheten. Det krävs fler kreativa lösningar för att behålla kvinnor i toppositioner.
Eva Swartz Grimaldi själv är inte redo att dra sig tillbaka. Både hon och hennes man Salvatore Grimaldi, känd som Cykelkungen, arbetar i stort sett mellan klockan sex på morgon och midnatt i stort sett alla vardagar.
– Jag tror att jag kommer arbeta hela livet på ett eller annat sätt. Något nytt uppdrag ska jag nog hinna med också. Livet är inget annat än tid och jag har tusen saker jag vill hinna med!
Det nyinköpta torpet utanför Örebro får med andra ord vänta innan någon flyttar in på heltid.
Text: Linda Harradine