Exponering av föregångarämnen till PFAS

Per- och polyfluoro alkylämnen (PFAS) har tillverkats och använts i en mängd olika produkter sedan 50-talet, på grund av deras vatten- och smutsavstötande egenskaper. De förekommer bland annat i impregneringsmedel, rengöringsprodukter, vaxer, färg, pappersförpackningar, textilier och hudvårdsprodukter. Under det senaste decenniet har uppmärksamheten kring PFAS ökat, då dessa ämnen visats sig vara spridda såväl i miljön som i människor världen över, samt även uppvisat egenskaper till att vara toxiska, bioackumulerande och långlivade. PFOS och PFOA tillhör de mest studerade av dessa ämnen.

Genom restriktioner och frivilliga insatser från de största tillverkarna har produktionen av dessa ämnen minskat. Detta har lett till en viss nedgång av PFOS och PFOA i människor och miljö. Samtidigt har halterna av andra närbesläktade ämnen ökat. En förklarande orsak kan vara bidrag från föregångare, så kallade föregångarämnen, vilka kan brytas ned till PFOS och PFOA. Exempel på sådana är polyfluoroalkylfosfatestrar (PAPs). PAPs är vanligt förekommande framförallt i matförpackningar, men även i papper, kosmetika och hudvårdsprodukter. I laboratoriestudier med råttor har PAPs visat sig brytas ned till PFOA. De är även potentiellt toxiska i sig själva.

Eftersom det i nuläget inte sker någon miljöövervakning av PAPs vet man mycket lite om dess förekomst och spridning i människa och miljö. Projektet syftar till att ge ökad kunskap kring människors exponering av PFAS och vilken roll föregångarämnen spelar. Genomförandet sker genom att utveckla och tillämpa analytiska metoder för föregångarämnen. Kartläggning av källor, exponeringsvägar och halter sker genom analys av PFAS i matriser som exempelvis inomhusdamm, mat, vatten och serum.