"Det finns så många människor i världen som behöver kultur mer än någonsin tror jag"

Kan du berätta lite om din utbildning?
Det är en treårig kandidatutbildning i all form av scenkonst, med en pedagogisk vinkel på allt vi gör. Jag tror att det är lätt att tro att vi bara sysslade med skådespeleri, men det är oerhört brett. Vi går igenom många olika former av skådespeleri, allt från interaktiv, forumteater, till traditionell, så kallad ”fjärde väggen-teater”. Men det är också mycket fokus på scenografi, mask, kostym, peruk, ljud och ljusdesign.

Teater är ju som ett allkonstverk, vad man än är intresserad av inom scenkonsten så kan man verkligen få ut någonting av den här utbildningen – här finns verkligen något för alla!

Jag hade i princip ingen teatererfarenhet när jag påbörjade utbildningen, det var kurserna i visuell design för scenen som fick mig att söka. Min ingång har varit att jag tycker mycket om att måla, det är liksom där jag går igång mest! 

Hur skulle du beskriva programmet utifrån det pedagogiska perspektivet?
Vi diskuterade alltid mycket i klassen utifrån pedagogiska perspektiv. Det handlade mycket om hur man kan tillämpa kunskaper i pedagogiska miljöer, och vi använde varandra lite som ”undersökningsverktyg”. I min klass hade vi många olika bakgrunder och erfarenheter, vissa hade hållit på jättemycket med teater, andra hade hållit på jättemycket med pedagogik. Där möttes vi på något vis och det var verkligen givande att man alltid hade en grupp att bolla med, vi fick mycket av varandra.

Vi hade även VFU (Verksamhetsförlagd utbildning). Det sker år 2 under två perioder i totalt 8 veckor. Jag var på en amatörteaterförening första vändan, och på en folkhögskola andra perioden. Det var väldigt givande att få se hur det funkar i praktiken och att få lite kontakter för framtiden.

Jag tror att det är viktigt att veta att det här är ett pedagogprogram, du får en kandidat i pedagogik. Om man bara är intresserad av det konstnärliga så finns det kanske andra utbildningar som passar bättre. Men om man är intresserad av både teater och scenkonst och det pedagogiska så är det här programmet perfekt tycker jag!

Kan du ge oss en inblick i programkursernas upplägg?
Vi läste en kurs i taget, fokuserade på ett område åt gången. Första året var lite som en buffé av alla olika typer av scenkonst, vi testade olika skådespeleritekniker och teaterformer. Andra året fokuserade vi på lite större självständiga projekt.

Under det tredje året gjorde vi helt egna slutprojekt där vi skrev manus och jobbade fram allt material själva. Sedan skrev vi självständigt kandidatarbete sista terminen, där man undersöker något inom teaterpedagogik. Kurserna examinerades oftast med en skriftlig reflektionsuppgift där vi utgick från pedagogiskt riktad kurslitteratur. Vi hade även seminarier där vi diskuterade våra arbeten och projekt, detta skedde parallellt med litteraturläsningen, hela tiden utifrån pedagogiska perspektiv.

Vad var det roligaste med utbildningen?
Vi fick göra så många utmanande och roliga övningar med likasinnade personer, jag kände mig väldigt kreativt stimulerad. Det roligaste för mig var nog alla möten med olika människor - klasskompisarna och lärarna. Såklart var det tufft ibland också, men vi hade så roligt och skrattade tillsammans hela tiden, det var faktiskt så himla häftigt!

Ett projekt som jag tyckte var särskilt roligt var när vi fick prova på forumteater, en interaktiv teaterform som uppstod på 70-talet någon gång. Vi spelade upp en scen där något moraliskt störande hände, och så fick publiken säga ”Stop!” och byta ut en karaktär och ändra personens handlingar. Jag hade aldrig hört talas om forumteater i hela mitt liv, men vi hade så himla roligt under det projektet och det är en kul form att behandla allvarliga ämnen och frågor.

Beskriv studiemiljön, hur var lokalerna?
Det finns teatersalar, en jättestor teatersal där vi brukade ha föreställningar. Vi hängde ganska mycket i rytmiksalen också, en danssal med speglar. I ateljén skapade vi rekvisita, scenografi, vi jobbade med mask, peruk och kostym. Där finns alla möjliga verktyg, lera, tyg och färg. Ibland ställde vi även ut grejerna som vi gjorde i designkurserna på Musikhögskolan. Lokalerna var väldigt bra i alla fall – väldigt mycket möjligheter till att vara kreativ!

Teaterpedagogprogrammet är ju det enda programmet på Musikhögskolan som inte handlar direkt om musik, hur var det att studera teater bland alla musikstudenter?
Det funkade väldigt bra tycker jag. Till exempel samarbetade vi med en musikstudent i vårt slutprojekt, vi hade också fått lite småkurser i musik. Teater är ju ett allkonstverk så de här komponenterna är nog viktiga.

Musikhögskolan är ett ställe där folk är allmänt kulturintresserade, det kändes som att folk här tyckte om att gå på våra föreställningar, och jag fick ju gå på konserter. Jag tyckte det var klockrent att vara på Musikhögskolan!

Hur upplevde du staden Örebro och universitetsområdet?
Jag älskade att hänga på universitetet. Man hörde alltid musik någonstans när man gick omkring på campus, det var väldigt idylliskt på det sättet. Det fanns mycket studentliv med roliga aktiviteter på kårhuset, Introduktionen för nya studenter var också jättekul. Jag tycker mycket om Örebro, det är en studentstad som känns ganska modern på något vis. Det är dessutom en väldigt teatertät kommun med mycket teater överallt!

Varför tycker du att din utbildning är viktig, varför ska man bli teaterpedagog?
Jag är ju en stor förespråkare för estetik och kultur. Det är exakt så man tolkar sin samtid. Man kan förstå varandra, oavsett språk på ett helt unikt innerligt sätt genom kultur och konst. För mig är teater något där alla typer av konstmedel ryms, det är liksom som en kulturbomb på något vis. Det finns så många människor i världen som behöver kultur mer än någonsin tror jag.

Jag själv hade ju som sagt ingen teaterbakgrund alls när jag började, men jag har vuxit och blivit en annan person. Man får utmana en massa saker och lära sig så mycket om sig själv när man håller på med estetik - det är ett jättehäftigt program alltså. Så om man funderar på att läsa utbildningen tycker jag att man ska våga chansa!  

Intervju av: Hannes Wikström, amanuens, Musikhögskolan