"Jag vill kunna jobba med all typ av musik!"

Hur skulle du beskriva utbildningen konstnärligt kandidatprogram, inriktning Jazz och Pop?
Namnet Jazz och pop beskriver egentligen utbildningen ganska väl med vad vi spelade, för det blir mycket blandade musikgenrer. Det är mycket spelande under utbildningens gång, samtidigt som vi också hade musikteorilektioner och kompositionslektioner. Vi lärde oss också att skriva i notprogram och använda olika produktionsprogram, för att både kunna göra musik och att arrangera.

När vi hade ensemble så jobbade vi i block med olika lärare och i olika konstellationer varje gång. Man fick spela med alla i klassen och ibland med musiker från hela inriktningen, om man till exempel gärna ville ha en viss uppsättning instrument. Vi brukade få välja låtar fritt utifrån en genre eller ett tema, det kunde vara allt från världsmusik till bebopjazz eller en specifik artist, visor och indiepop osv. Projekten avslutades alltid med en konsert eller ibland en inspelning, som även var examinerande. Så det blev konserten man såg fram emot, det var svinkul! Det var inte heller alltid som vi spelade på Musikhögskolan heller, vi hade en hel del konserter på lite olika ställen inne i Örebro.

Tredje året hade vi ett ensembleprojekt tillsammans med verkande artister. Musikhögskolan lånar in musiker som lärare och föreläsare och så fick vi ta del av deras musik, tolka deras låtar och sedan framföra musiken tillsammans med artisterna. Då jag gick kom Rigmor Gustavsson och det var riktigt kul, ett riktigt häftigt projekt!

Sedan så hade vi väldigt mycket individuella lektioner, då hade jag Robert Nordmark som saxofonlärare och han är grym. Musikhögskolan lägger verkligen resurser på att få grymma lärare och föreläsare att komma hit, och det uppskattade jag verkligen! Det fanns också många fristående kurser att läsa. Jag valde att spela flöjt som biinstrument, jättekul! Man kan exempelvis välja att spela i storband, det gjorde jag och många andra som gick min linje. Det finns Akademiska orkestern, som spelar symfonisk musik. Alltså många olika musikaliska sammanhang att välja mellan, utöver de här ensembleblocken som var på lektionstid inom programmet så att säga.

Vad var det bästa med din utbildning och Musikhögskolan?
Det jag tycker var roligast är nog det som utmärker Musikhögskolan i Örebro, framförallt på Jazz och Popinriktningen, och det är bredden. Man fick lära sig spela så många olika typer av musik, så när jag väl kom ut i arbetslivet så hade jag ganska mycket kött på benen, oavsett vilka jobb jag får. Det fungerar inte så att man kommer ut från utbildningen och bara kan spela jazz, det är inte alltid de jobben som kommer. Då tycker jag att det är härligt att man kan känna sig bekväm ändå  bara för att man har fått testa på så många olika genrer under utbildningen. Dessutom vill jag inte heller behöva begränsa mig själv, jag vill kunna jobba med all typ av musik!

Hur upplevde du byggnaden Musikhögskolan, och dess utrustning?
Byggnaden är skitsnygg! Och det var härligt att det fanns en massa konstverk och små utställningar, och det finns en teaterlinje som hänger upp jättemycket grejer, målningar och scenrekvisita. Det skapade en så gemytlig, härlig och kreativ stämning i de här stora öppna rummen där alla linjer möts.

Ljudisolerade övningsrum med stora fönster är guld värt

Sedan så uppskattade jag övningsrummen, det var en sån sak som jag fastnade för väldigt snabbt. Fönster! Stora fönster som blickade ut mot skog, träd och grönt, jättehärligt! Det var guld värt. Det var också fint ljudisolerat och allting kändes fortfarande väldigt nytt och fräscht. Ensemblesalarna är välutrustade. Vi hade även möjlighet att låna massa olika instrument. Som blåsare uppskattade jag det extra mycket, till exempel när man valde biinstrument, så fanns det ett brett utbud på liksom alla olika saxofoner, klarinetter, flöjter… Jag tyckte det var toppen, den möjligheten var ovärderligt faktiskt.

Varför tror du det är viktigt att utbilda sig konstnärligt på högskolenivå, som vi gör här på Musikhögskolan?
Personligen så tycker jag att det är viktigt för att det finns kunskaper och erfarenheter som inte går att skaffa sig om jag bara skulle sitta hemma och spela på mitt instrument och öva. På en institution finns lärare, studenter och personliga möten som jag vill ha erfarenhet av, om jag verkligen vill bli en bra musiker. 

Du kommer härifrån med ett papper där det står att du har en kandidatexamen i någonting, det ger musiken som konstform en större respekt, och det är någonting jag tycker den förtjänar. Dessutom innebär det att man också kan forska kring musiken, både vetenskapligt, kreativt och konstnärligt. Jag tycker att högskolor och universitet, som erbjuder den här typen av utbildningar, öppnar dörren för detta och skapar en väg framåt för oss, både som musiker och som konstnärer.  

Intervju av: Hannes Wikström, amanuens, Musikhögskolan