"Det är en drömakustik i Konsertsalen!"

Hur skulle du beskriva utbildningen konstnärligt kandidatprogram, inriktning Kammarmusik?
Man specialiserar sig på sitt instrument skulle man kunna säga, och parallellt får man lära sig hur det funkar att spela kammarmusik ihop med andra, oftast i mindre ensembler. Man får bra med lektionstid på sitt huvudinstrument, och inriktningen kammarmusik är jätterolig och viktig - att kunna interagera med andra musiker behövs när jag är ute och spelar. 

Utbildningen skapar förutsättningar för att bygga upp ett nätverk

Som musiker ute i arbetslivet är det viktigt att kunna se sig omkring och jobba i olika konstellationer, på Musikhögskolan fick vi öva på att själva hitta grupper att spela olika musik med. Det var också väldigt kul att det fanns ett så tight samarbete här, dels mellan årskurserna, men också mellan de olika programmen. Första året hade vi till exempel ett projekt ihop med kompositionsstudenterna. Jag var med i en ensemble som fick fyra mindre stycken av fyra olika kompositörer och det var verkligen olika slags stil på musiken. Det var nog det roligaste med just det projektet tycker jag, att man fick sjunga så mycket olika musik. 

Hur kunde en typisk dag se ut på utbildningen?
Det varierade såklart, men om vi till exempel hade kammarmusikseminarium, då samlades vi i Konsertsalen och spelade stycken som vi jobbat med i våra olika ensembler, sedan fick lärarna och andra studenter komma med feedback och konstruktiv kritik, väldigt lärorikt.  

Annars så bestod ju dagarna väldigt mycket av att öva, väldigt mycket. Det var ju därför man var här för liksom, bli bättre på sitt instrument, jobba med sin instrumentärare, hitta nya rutiner i övningsrummet och i replokalen. Man övade dels ensam, och så repade man tillsammans förstås. Sedan så hade vi ju musikteori, där vi gick igenom gehör, harmoni och satslära. Vi hade musikhistoria första året, andra året riktade vi in oss lite mer på musikbranschen, man fick lär sig om nätverkande, Sami och Stim bland annat. 

Vad tycker du om platsen Musikhögskolan?
Jag tycker att lokalerna är hur bra som helst, nytt och fräscht och det fanns alltid övningsrum lediga, även de för större och mindre ensembler. När det kommer till teknik och utrustning finns allt möjligt att tillgå, i Konsertsalen exempelvis, finns det ljud och ljus och kameror, allt som man kan tänkas behöva för att göra en schysst konsert.

Det är en drömakustik i Konsertsalen. Den som är kräsen kommer att bli nöjd om man säger så. Jag vet ju till exempel att Svenska Kammarorkestern spelar in där för att det är så bra akustik, så det är en eftertraktad sal av många professionella musiker.

Det är inte heller några stora avstånd inne på Musikhögskolan eftersom all verksamhet sker på samma plats. Samarbetet mellan studenter och lärare från olika program och inriktningar är täta och det gillade jag, vilket gynnar en framtid inom musikbranschen. 

Varför tror du att det är viktigt att man kan utbilda sig konstnärligt som vi gör här på Musikhögskolan?
Jag har en bakgrund som blåsmusiker inom militärens musikkårer, och siktet var inställt på att jobba i en orkester. Men så kände jag att jag behövde en paus från orkesterdiket, och började istället sjunga i kör. Det var så kul att jag började ta lektioner för en sångpedagog, och så småningom började jag söka mig till musikhögskolor. När jag spelade valthorn i orkester hade jag ingen utbildning, bortsett från min militärtjänstgöring, men ingen högskoleutbildning. Jag hade ingen förberedelse på hur musikbranschen fungerar och hade liksom inte koll på de här grundgrejerna, till exempel hur jag skulle ta hand om mitt instrument - jag hade verkligen bara gått på känsla, min egen väg. 

Nu när jag gått här så är jag väldigt tacksam över all kunskap jag fått, det är många bitar som ska falla på plats för att kunna göra det där lilla extra, att kunna nå en publik på det här magiska planet som man ju vill komma åt som musiker.

Jag tror att man kan få hjälp på traven med det under sin utbildning, om man använder tiden till att fokusera på sitt instrument. Eftersom vi spelade så mycket kammarmusik med andra musiker här i Örebro, förstår man dessutom vad det innebär att interagera med andra personer på en scen.  

Intervju av: Hannes Wikström, amanuens, Musikhögskolan