Kropp - musik - lärande

Kroppen tas ofta för given och inte sällan framstår kroppen som oreflekterad, så till vida vi inte talar om smärta, utseende och de pinsamheter som kroppen kan ge upphov till. Vid dessa tillfällen kan vi förhålla oss till vår kropp som något vi ”har” istället för den kropp vi också ”är”. Den kropp som är utgångspunkt för vårt görande och varande i världen och som skapar mening.

Kroppen som utgångspunkt för lärande i musik har betydelse på ett flertal sätt. Genom att musicera med en kroppsligt uttalad förankring skapas förutsättningar för meningsskapande. Det handlar om att känna musik med kroppen, samtidigt som kroppen är mottagare av det som känns. Meningsskapandet bygger vår varseblivning vilket i sin tur ligger till grund för ett lärande. Kroppen som utgångspunkt för lärande i musik klingar emellertid sakta men säkert ut inom en musikpedagogisk kontext. Detta påstående tar stöd i läroplaner och kursplaner i förskola och grundskola tillsammans med det utbud av utbildningar och kurser som erbjuds på gymnasium, folkhögskola och högskola/universitet.

Studien tar utgångspunkt i ett designteoretiskt perspektiv och syftar till att belysa och problematisera kroppens lärande i musik i en fristående kurs i Rytmik på grundnivå riktad till studenter, verksamma lärare och andra intresserade.

Forskningsprojektet syftar till att skapa kunskap om hur kroppsligt lärande upplevs parallellt med hur studenterna tar fasta på och omvandlar semiotiska resurser och multimodala teckensystem i sin egen relation till musik. Forskningsprojektet planeras presenteras i en artikel under hösten 2017.