Familjen De Geer, bruket och folket Lesjöfors, ett svenskt industriellt "mönstersamhälles " Uppgång och fall

För förståelsen av dessa industriella mönstersamhällen som Lesjöfors var ett exempel på är min utgångspunkt, eller mitt perspektiv, att se det som resultatet av ett patriarkaliskt tillitskapande kontrakt som byggde på bruksledningens hegemoni. Detta kontrakt går att karaktärisera med några begrepp. Det första begreppet är ömsesidighet. Den patriarkala relationen förutsatte ömsesidighet, som var kontextuellt bestämd, där båda parter hade rättigheter och skyldigheter att uppfylla. Det andra begreppet är ansvarstagande. Både bruksledning och arbetstagare förväntades ta ansvar för sina respektive roller. Bolagsledningen för de anställda och deras familjers liv och välbefinnande och arbetstagarna att lojalt agera innanför det patriarkala kontraktets ramar. Ömsesidigheten och ansvarstagandet skapade tillit mellan parterna. Ansvarstagandet uttrycktes också i begreppsparet gåvan och gengåvan. Med hjälp av gåvan gestaltade bolagsledningen sitt ansvarstagande, samtidigt som arbetstagarna använde gengåvan för att markera ansvaret för att uppfylla sin roll. Gåvan och gengåvan gestaltade på så sätt ömsesidigheten och syftade till att förstärka social trygghet, social ordning och identitet. Identiteten medförde att aktörerna kände samhörighet inom ramen för kontraktet. Företagsandan var uttryck för detta.