”Jag visste vad jag ville bli och det var så roligt att komma in”

Margareta Scherlund tillhör den första kullen studenter på Socialhögskolan som nu firar 50 år, de som tog sin socionomexamen 1970.

– Drömutbildning? Nja, men det var så roligt att komma in och jag var säker på vad jag ville bli. Utbildningen var bred och jag var allmänt samhällsintresserad. Tiderna var lite sådana också, säger Margareta Scherlund som kommer från en familj där högre utbildning inte var en självklarhet, särskilt inte för flickor.

Start i Medborgarhuset

Hon minns den högtidliga invigningen av Socialhögskolan som då höll till i det nästan lika nya Medborgarhuset i centrala Örebro, med undervisning i kända lokaler om Tunnbindaren och Handskmakaren.

– Jag kände mig väldigt välkommen till staden och det var extra högtidligt för mig att flytta hemifrån på riktigt. Det var en pionjäranda på skolan och jag fick nya vänner direkt. Och här fanns ett studentliv.

Bemärkta lärare denna första tid, och dåtida eller blivande Örebrokändisar, var Harriet Jakobsson, Birger Wennberg och Lars-Eric Uneståhl. Per Holmberg, huvudsekreterare i den då aktuella låginkomstutredningen från LO, var en annan av lärarna.

Margareta Scherlund inspirerades till sitt studieval av en skolkurator ”hon var så vänlig och fin”. Och så jobbade hon efter studenten på ett behandlingshem för barn.

Fick jobb under sista terminen

Redan under sista terminen på socionomutbildningen hade Margareta Scherlund fått jobb, som socialassistent på dåvarande barnavårdsnämnden i Örebro kommun med uppgiften att utreda fall med barn som far illa.

I det svåra och utmanande arbetet hade hon stöd av mer erfarna kolleger. Men också av sin utbildning.

– Jag var väl förberedd efter att ha haft två praktikperioder. Praktiken är väldigt viktig för att få grepp om yrkesrollen – och en chans att hoppa av om man känner att den inte passar, berättar hon, som själv stärktes i sitt val av utbildning.

Det fanns gott om jobb för socionomer i början på 70-talet då kommunerna byggde upp sin verksamhet i en historisk omfattning. En av Margareta Scherlunds dåvarande arbetsuppgifter har också gått till historien.

– På den tiden skulle alla barn till ogifta mödrar ha en så kallad barnavårdsman som skulle se till barnens intressen. På den här tiden föddes allt fler barn utom äktenskapet. Det låter urgammalt idag och reglerna avvecklades i mitten av 70-talet.

Examen är ingen punkt

Efterfrågan på högskoleutbildade inom socialtjänsten var stor vid tiden då de första kullarna utexaminerades från Socialhögskolan i Örebro. Yrket blev mer och mer en profession med krav på utbildning. Men en examen är ingen slutpunkt enligt Margareta Scherlund som arbetet för Örebro kommun hela tiden:

– Det går inte att tro att man är färdig efter examen. Fortbildning är nödvändig och det har funnits en väldigt bra samverkan med Örebro universitet.

Själv har hon bland annat gått – delar av – en masterutbildning och hennes yrkesvardag har under åren mycket handlat om att utveckla verksamheter. Ett projekt handlade om familjerätt:

– I Örebro kommun var vi tidigt ute med att samtala med barnen i samband med vårdnadstvister, en utveckling som vi drev tillsammans med universitetet.

Var med att starta Kvinnohuset

Utveckling, och att arbeta nära människor, har varit hennes drivkrafter. Och att handleda blivande socionomer.

– Någon karriärplanering har inte varit aktuell för mig. Jag har gillat mitt jobb helt enkelt och aldrig längtat till pension. Men när jag väl bestämde mig för att sluta kändes det jätteskönt.

Margareta Scherlund har slutat yrkesarbeta, men fortsätter att engagera sig i samhället, bland annat i Kvinnohuset i Örebro som hon en gång var med att starta.

Och så deltar hon i helgens firande i av socionomutbildningen, först föreläsningar och sedan på kvällen i festligheterna.

Text: Maria Elisson
Foto: Privat