Avstånd och social kontroll försvårar arbete mot våld i nära relationer på landsbygden
Ann-Karin Larsson
Långa avstånd, bristande resurser och svårt med kompetensförsörjning. Så ser verkligheten ut i gles- och landsbygd för socialtjänst och polis som ska ingripa mot våld i nära relationer.
– Den sociala kontrollen är också mer påtaglig på mindre orter – på gott och ont, säger Anna-Karin Larsson, forskare knuten till projektet RISKSAM. Hon presenterar på onsdagen en ny rapport under den årliga konferensen om våld på Örebro universitet.
Tre forskare från Örebro universitet, Susanne Strand, Joakim Peterson och Anna-Karin Larsson har under 2023 träffat 38 socialsekreterare och sex poliser från 17 kommuner i Örebro, Västmanland, Dalarna, Östergötland, Västra Götaland och Västerbotten.
Centrum för våldsstudier arrangerar årligen en konferens som vänder sig tull praktiker. Årets titel är Riskhantering för våld i nära relationer, och har ett hundratal anmälda.
Rapporten Att bedöma och hanterar risk i nära relation i gles - och landsbygd, är en del av RISKSAM, ett projekt (2019-2025) med målet att införa en ny modell för hur polisen och socialtjänsten samverkar gällande våld i nära relationer och stalkning.
RISKSAM är en metod för att arbeta strukturerat och i samverkan mot våld i nära relationer. Modellen är en länk mellan riskbedömning, riskhantering och ska användas i samverkan mellan socialtjänst och polis.
Forskare från Örebro universitet har under året träffat socialsekreterare och poliser i gles- och landsbygd i Sverige. Syftet har varit dubbelt. Dels handlar det om att föra ut den kunskap som RISKSAM samlat under fler år, dels att ta del av hur arbetet med våld i nära relationer i praktiken fungerar i små kommuner.
Förutsättningarna skiljer sig mellan stad och land:
– Långa avstånd för polisen försvårar både ingripande och stöd till utsatta. Socialtjänsten i små kommuner har i sin tur svårt att rekrytera erfarna medarbetare. Många av socialsekreterarna är nyexaminerad och stannar inte länge på samma jobb, säger Anna-Karin Larsson.
Problem med långa avstånd
Geografiska avstånd och växling av personal gör det svårt att bygga upp en effektiv samverkan enligt i rapporten:
– Det saknas ofta ett strukturerat sätt att samverka som inte är beroende av individer. Ibland måste socialsekreterare ringa 114 14 och vänta i lång kö för att komma i kontakt med polisen, säger Anna-Karin Larsson.
Det finns också ibland fördelar med att det är få som arbetar med våld i nära relationer i glesbygden enligt henne:
– Finns en tillit kan det vara möjligt att samverkan och man behöver prata med varandra om sekretess och hur den kan hanteras.
Alla känner alla - bra och dåligt
Alla känner alla – så kan det vara på landsbygden. Det kan vara svårt att vara anonym. De praktiker som forskarna mött vittnar om att den sociala kontrollen är en nackdel för våldsutsatta kvinnor.
– Det är svårt att hitta ett skyddat boende på en liten ort. I en större stad kan det räcka med att byta stadsdel. Men på en mindre ort finns kanske bara en mataffär, där alla handlar. Ett sätt kan vara att hitta ett boende på en annan ort. Men det kan få konsekvensen att behöva lämna hela sitt liv, rycka upp sina barn och förlora sin försörjning, säger Anna-Karin Larsson.
Men att ”alla känner alla” på en mindre ort kan också vara av godo.
– Det kan vara polisen som säger att det är bara att knacka på om det händer något.
Samtidigt med den nya rapporten är också två vetenskapliga studier klara för publicering. Den ena är en intervjustudie med yrkesverksamma som gjordes innan de började arbete med den RISKSAM-metoden. Den ska följas upp. Den andra är också en intervjustudie, med våldsutsatta om hur de uppfattat socialtjänsten och polisen innan RISKSAM-metoden infördes.
Nästa steg på RISKSAM är att nå ut över hela Sverige, genom att möta och utbilda de yrkesverksamma i kommunerna.
Text: Maria Elisson
Foto: Jesper Mattsson