Kommunikation och acceptans för myndigheters saneringsåtgärder

Projekt studerar kommunikationens betydelse för medborgares acceptans för myndigheters saneringsarbete efter omfattande kärntekniska och kemiska olyckor. Tre stora kärnkraftsolyckor (Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima) har inträffat de senaste 40 åren.  Sådana olyckor leder till hög beläggning av cesium-137 över stora geografiska områden som i sin tur leder till kraftig påverkan på drabbade människors liv efter exempelvis evakuering. 

I forskningsprojektet ställs viktiga frågor för utvecklingen av samhällets risk- och kriskommunikationsförmåga. Under vilka förutsättningar och i vilken grad kan medborgare tänka sig att flytta tillbaka till ett kontaminerat område - efter att området sanerats? Hur påverkas medborgarnas acceptans för att flytta tillbaka av innehållet i massmedier och i social medier? Hur påverkas medborgarna av myndigheters informations- och kommunikationsarbete i ett sådant läge? För att besvara dessa frågor används både intervjuer, enkäter och innehållsstudier.  

Projektet vid Örebro universitet är en del av ett större mångvetenskapligt forskningsprojekt med namnet återställning av förorenade områden efter en RN-olycka. I projektet samarbetar forskare från flera forskningsmiljöer:  

• Medicinsk strålningsfysik vid Lunds universitet
• Institutionen för nationalekonomi med statistik vid Göteborgs universitet
• Institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska akademin samt
• Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap vid Örebro universitet. 

Det mångvetenskapliga projektets värd är Lunds universitet och övergripande projektledare är Christopher Rääf vid Medicinsk strålningsfysik. Projektets finansiär är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Delprojektet vid Örebro universitet pågår 2018-2020. 

Örebro Universitets medarbetare i projektet är docent Mats Eriksson och docent Joel Rasmussen.