Att skolas till expert. IPCC och IPBES socialisering av unga forskare till expertrollen.

I arbetet med att möta dagens miljöproblem har expertorganisationer, som FN:s Klimatpanel (IPCC) och Plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES), kommit att ges en allt mer betydelsefull roll. Genom att samla in, utvärdera och kommunicerar policyrelevant kunskap har IPCC, IPBES och deras experter fått stor makt som centrala kunskapscentrum.

Detta projekt studerar skapandet av expertis i expertorganisationer genom att fokusera rollen som ung forskare inom IPCC och IPBES. Genom att socialiseras till expert har unga forskare en unik insyn i vad det betyder att vara expert i en expertorganisation. Projektet undersöker frågor som (i) hur expertis framförhandlas och epistemisk auktoritet skapas, (ii) hur unga forskare socialiseras till expertrollen, (iii) hur experter sammanställer, utvärderar och kommunicera policyrelevant kunskap, samt (iv) hur institutionella möjligheter och hinder i socialiseringsprocessen ska förstås, tas till vara och hanteras.

Projektet är komparativt, där inskolning av unga forskare i IPCC och IPBES jämförts. Det empiriska materialet består av dokument och intervjuer. Projektet resulterar i kunskap om institutionella möjligheter och hinder i arbetet med att socialisera unga forskare i expertorganisationer. Kunskapen är relevant för att upprätthålla och utveckla expertorganisationer som resurseffektiva och auktoritativa kunskapsinstitutioner för att mobilisera och forma expertis som främjar en hållbar utveckling för samhälle och miljö.

Delar av projektet kommer att bedrivas vid universitetet Wageningen UR i Nederländerna.