Jonas Persson - ny professor 2019

– Målet är att hitta svar som i framtiden gör det möjligt att till exempel bromsa åldersrelaterade förändringar som leder till demens eller Alzheimers sjukdom. Men varje ny delupptäckt är en seger i sig, säger Jonas Persson.

I sin avhandling undersökte han vilka delar i hjärnan som aktiveras när man kodar in information och sedan plockar fram den ur minnet. Han undersökte hjärnans aktivitet genom att låta försökspersoner utföra olika minnesuppgifter samtidigt som hjärnan undersöktes med PET-kamera.

– De fick till exempel i uppgift att komma ihåg en lista med 20 ord och vi tittade på vad som hände i hjärnan under tiden, säger Jonas Persson.

Det är i de främre delarna av hjärnan, samt i hippocampus, som det är full aktivitet när vi försöker lägga saker på minnet. Jonas Persson har jämfört vad som händer när vi lär in, var minnen lagras, samt aktivitet när vi plockar fram minnesinformation.

– Det är inte samma områden som är aktiverade när vi lär in och när vi plockar fram minnen. Dessutom arbetar hjärnan på olika sätt med olika typer av information, som till exempel verbal information som ord eller visuell information som ansikten.

I avhandlingen arbetade han med yngre personer men efter det har forskningen allt mer handlat om äldres minne och om hur minnet försämras när vi blir äldre.

– Vi är intresserade av vad som händer i hjärnan och om man kan förklara minnesförsämringar med förändringar i hjärnans struktur och funktion, säger Jonas Persson.

Han och hans kollegor har undersökt människors hjärnor med magnetkamera och har kunnat konstatera att vissa delar förändras mer än andra – och till dessa hör frontalloberna och hippocampus, som spelar en viktig roll i minnesprocessen.

– Delar som styr till exempel visuell bearbetning och sitter i den bakre delen av hjärnan är däremot relativt intakta.

– Om vi kan ta reda på vilka förändringar vi ska vara uppmärksamma på, så kallade prediktiva faktorer, så kan vi identifiera vilka som riskerar att drabbas av demens eller sjukdomar som Alzheimers.

Jonas Persson lämnade Umeå universitet efter disputationen och en kort tid som postdok och spenderade strax över tre år vid University of Michigan. Han återvände till Umeå för att sedan flytta vidare till Stockholms universitet och Karolinska institutet. Åldrande och hjärnan har stått i fokus – och ett projekt har genomsyrat stora delar av hans forskning: Betula-projektet.

– Det är döpt efter Umeå, björkarnas stad. Björk på latin heter Betula. Projektet studerar åldrande, minne och demens, säger Jonas Persson. 

Betula startade 1988 med personer som var 35 år och äldre. 4 500 personer har undersökts mer eller mindre vart femte år, personer har fallit bort och personer har tillkommit under åren.

– Projektet har gjort det möjligt att följa många människor över tid. Det är viktigt för att kunna studera hur minnesfunktioner förändras under vuxenlivet.

Med finansiering från Vetenskapsrådet startade han en egen forskargrupp med doktorander vid Stockholms universitet som undersökte hur åldrande är relaterat till positiva och negativa känslor och hur det påverkar minnet.

– Tidigare forskning har visat att äldre har lättare att komma ihåg positiv information medan yngre hade lättare att komma ihåg negativ information. Vi kunde visa att detta mönster avspeglar sig i hur hjärnan bearbetar känsloinformation och att detta skiljer sig mellan yngre och äldre personer.

Målet är att ta detta vidare och undersöka hur personer som har problem med depression eller överdrivet ältande av negativ information kan få hjälp att styra sina känslor. Dessutom ska Jonas Persson gå vidare och undersöka posttraumatiskt stressyndrom.

– Jag hoppas kunna bygga upp något nytt i Örebro där det finns lång erfarenhet inom utvecklingspsykologi men inte kopplat till forskning om minnet och hjärnan, avslutar Jonas Persson.