Konsten att vara människa. En interventionsstudie för och med personer med Parkinsons sjukdom

Att drabbas av Parkinson ger konsekvenser för det egna och de närståendes liv. Sjukdomen väcker också frågor som innebär en existentiell utmaning; varför, hur kommer livet att gestalta sig, vilka hot mot mitt livsinnehåll kommer den att föra med sig. Frågorna skiljer sig åt mellan individer och så gör även frågornas hanterbarhet beroende på egna resurser och livsstil, på kunskap och på stöd från andra och samhället. Trots att det har visat sig vara av stor betydelse för välbefinnande att finna meningsfulla insikter om och individuellt rimliga sätt att förhålla sig till existentiella frågor ger nuvarande behandlingsformer sällan utrymme för bearbetning av dem.
Kulturupplevelser som till exempel bildkonst kan vara till hjälp att finna uttryck för och att tolka både egna och andras känslor (Theorell, 2005). Wikström (1994) visar hur goda konstverk leder till eftertanke och funderingar kring dagens och gårdagens livssituation och till en stimulering av kreativ förmåga och fantasi. Kultur- och naturupplevelser kan stimulera människor till att överblicka sin situation, hitta gemenskap med andra människor samt få energi till befintliga eller nya livsprojekt (Sunvisson, 2006, Theorell, 2005). Theorell (2005) påpekar behov av forskning som utgår från praktiska experiment för att kunna visa om kulturaktiveter har goda hälsoeffekter. Det är därför angeläget att undersöka om strukturerad samvaro med fokus på delande av erfarenheter i en kulturellt präglad miljö har inverkan på upplevelse av välbefinnande och egenvårdskapacitet.

Målsättning

att genom konst som förmedling stimulera erfarenhetsutbyte och bearbetning av betydelsefulla frågor för deltagarna med Parkinsons sjukdom att undersöka om erfarenhetsutbyte med kultur som förmedling ger ett ökat välbefinnande och stärkt egenvårdskapacitet hos deltagande personer med Parkinsons sjukdom

att undersöka om det föreligger genusskillnader i dessa upplevelser av välbefinnande och i egenvårdskapacitet

att belysa hälsans dimensioner vid kronisk progressiv sjukdom

Denna intervention är tänkt att värdera en rehabiliteringsform som lyfter frågor som sällan är i fokus i traditionell rehabilitering. Projektet innebär också en ny form av samarbete mellan forskning, näringsliv och konstvärlden. Om detta projekt visar positiva resultat kan det senare utvidgas till personer med annan problematik och sjukdom och därmed också ge influenser för utvecklande av rehabiliteringsformer som mer tydligt lyfter fram och använder humanistiska tankegångar och existentiella frågor, t.ex. med konst som förmedling.