Rollen av mjälte och lungvolymer i konstsim

Konstsim (AS) är en krävande sport som kombinerar styrka, uthållighet, flexibilitet och konstnärligt uttryck. Idrottare utför synkroniserade rutiner i vatten, antingen individuellt, i par eller i lag, ackompanjerade av musik. Dessa rutiner varar mellan två och fyra minuter och kräver allt högre intensitetsnivåer, där ungefär 50 % av tiden spenderas i apné (att hålla andan). För att klara detta måste simmare genomgå omfattande träning, inte bara i fysisk kondition utan även för att förbättra sin apnéförmåga.

På elitnivå är träningskraven exceptionellt höga, med idrottare som deltar i intensiva och högvolymsträningsprogram på cirka 40 timmar per vecka. Dessa program inkluderar styrke- och konditionsträning, uthållighetsarbete och långa timmar i poolen för att finslipa synkronisering och koreografi. Det är avgörande att reglera träningsintensiteten korrekt, eftersom otillräcklig intensitet kan leda till uteblivna fysiologiska anpassningar, medan för hög intensitet kan resultera i utmattning, överträning och till och med att idrottare slutar.

I Sverige är konstsim en relativt ovanlig sport, med endast tio aktiva klubbar år 2024. Landet ligger för närvarande på 22:a plats i de internationella AS-rankningarna och hamnar efter de mest framstående nationerna. Trots detta har svenska AS-idrottare nått finaler i både junior- och seniorklasser vid Europamästerskapen. Begränsad tillgång till simhallar och ekonomiska hinder som försvårar heltidsutövning kan bidra till Sveriges lägre ranking, tillsammans med potentiella brister i träningsstrukturen och optimeringen.

De ökande kraven inom konstsim har ytterligare betonat vikten av apné, vilket understryker dess avgörande roll för prestation och uthållighet. i AS-rutiner, vilket innebär en ökning av de perioder där idrottare måste hålla andan. Förmågan att upprätthålla apné bestäms av tre nyckelfaktorer: (1) kroppens totala gaslagringskapacitet i lungor, blod och vävnader, (2) tolerans mot hypoxi och hyperkapni, som beror på hjärnans syretolerans och kroppens CO2-bufferkapacitet, samt (3) ämnesomsättningen, som påverkas av arbetsförmåga och fysiologiska anpassningar såsom dykresponsen (som kännetecknas av bradykardi, minskad hjärtminutvolym, perifer vasokonstriktion och ökat blodtryck).

Människans mjälte spelar en viktig roll i apnéprestationen, eftersom den drar ihop sig vid anhållning och träning, vilket ökar det cirkulerande hemoglobinet och hematokritnivå. Detta förbättrar syrelagringskapaciteten och buffringsförmågan, vilket gynnar apnélängden. Medan mjältens och lungornas volym har studerats ingående hos fridykare, finns det begränsad forskning om deras påverkan på konstsim.

Denna studie syftar till att undersöka omfattningen av mjältkontraktion och dess hematologiska respons under apné hos AS-idrottare. Dessutom kommer studien att jämföra mjält- och lungvolym (icke-invasiva mätningar) med individuella poäng i AS-tävlingar. Hypotesen är att tävlingsresultaten kommer att korrelera positivt med mjält- och lungvolym, vilket tyder på att större mjält- och lungkapacitet kan bidra till bättre prestation. Utöver tillämpningar inom idrott kan en bättre förståelse av hypoxisk exponering hos AS-idrottare också ge insikter i medicinska tillstånd som sömnapné.