Utvärdering av Trappan-modellen för krissamtal för barn som upplevt våld i familjen

Barns upplevelser av sina föräldrars våld är ett problem som kommit att uppmärksammas allt mer. Förutom att själva utsättas för direkt fysiskt eller sexuellt våld kan barn uppleva sina föräldrars våld mot varandra genom att se, höra eller involveras i det eller dess konsekvenser (Edleson 1999). Sådan exponering för våld mot en förälder är en risk för beteende- och emotionella problem för bar(Edleson 1999; Wolfe et al. 2003). Men skillnaden gentemot andra barn är liten och symtommönstret inte så konsistent som forskare ibland tror (Edleson 1999; Sternberg 1996; Wolfe et al. 2003). Att uppleva våld mot en förälder ökar också risken för att erfara våld i en relation som vuxen (Jaffe et al. 1990; Stith et al. 2000). Men de flesta barn erfar inte våld i sina vuxna relationer (Jaffe et al. 1990; Stith et al. 2000).

Barn reagerar med andra ord på olika sätt och till olika grad. Uppskattningsvis upplever ca vart tionde barn i Sverige uppleva sådant våld i hemmet och mot en förälder varje år och ca hälften av dessa tvingas uppleva det ofta (SOU 2001). Att få möjlighet att få tala om sådana erfarenheter av våld i familjen är ett sätt att minska risken för negativa följder.

På initiativ från Rädda Barnen utvecklades under slutet av 1990-talet Trappan-modellen för individuella krissamtal med barn som upplevt våld i familjen, dvs mellan föräldrarna. Modellen beskrivs i en handbok ".och han sparkade mamma" - möte med barn som bevittnar våld i sina familjer (Arnell och Ekbom 1999). Modellen har sedan dess spridits över landet.

Syftet med samtalen är att barnet gradvis ska förmås att tala om våldet. Syftet med utvärderingen är att med en pre-posttest-design samt med uppföljning efter ett år efter avslutad insats bidra till fördjupad kunskap om betydelsen av interventioner enligt Trappan modellen för barn som upplevt våld i sin familj.