Prognostic predictors of ECT for depression

Depression kan vara en allvarlig sjukdom som påverkar såväl individ som samhälle. I olika studier har andelen personer som någon gång under livsförloppet drabbas av depression uppskattats till mellan 7,5 och 17,5%.

För att behandla deprimerade individer använder sjukvården bland annat samtalsterapi, mediciner och elektrokonvulsiv terapi (ECT). ECT är en behandling i vilken patientens hjärna stimuleras med elektriska impulser för att framkalla ett epileptiskt anfall. I en behandlingsserie ges elbehandlingen några gånger per vecka pågår i någon månad. Effekten av ECT varierar: vissa patienters symptom minskar, medan andra inte hjälps av behandlingen. Även om de patienter som behandlas blir symptomfria återkommer ofta de depressiva symptomen senare. För att motverka återkomst av sjukdomssymptom kan patienterna efterbehandlas med olika mediciner liksom med glesare ECT där behandling ges en gång i veckan eller mer sällan.

Det här projektet syftar till att undersöka hur mycket litiummedicinering efter ECT för inlagda patienter förebygger återinläggning för depression. I andra hand är vi också intresserade av hur andra behandlings, individ och sociala faktorer kan förebygga återinläggning för depressiva symptom.

Till vår hjälp har vi registerdata från kvalitetsregister ECT, patientregistret, läkemedelsregistret, dödsorsaksregistret och databasen LISA som innehåller data om individers socioekonomiska situation.

Data från de olika registren identifieras på individnivå. Om en patient som varit inskriven och fått ECT mot depression blir utskriven kan individen därefter följas tills vederbörande blir återinskriven. Med den informationen kan vi se om det föreligger någon skillnad i tid till återinsjuknande mellan patienter som tar en viss medicin och de som inte tar den, mellan män och kvinnor et cetera