Nätverk för lärande och förändring? En studie av svensk energi- och klimatpolitik

Projektets syfte var att empiriskt kartlägga svenska kommunala miljötjänstemäns policynätverk samt undersöka och kritiskt granska nätverkens betydelse för politikens innehåll och utfall. Undersökningen bygger på en enkät (n=701) och 15 intervjuer med tjänstemän. Generellt sett har tjänstemännens nätverk en omfattande utbredning och betydande komplexitet. 91 procent ingår i något formellt eller informellt nätverk av betydelse för deras arbete. 51 procent ägnar sig åt att ofta eller huvudsakligen bygga och upprätthålla nätverk. Dessa nätverk är viktiga i många avseenden: informationskälla, kunskapsspridning, finansiering, lobbying, samordning av miljöarbete. Analyser av enkätmaterialet visar inga signifikanta skillnader med avseende på nätverkens roll eller betydelse mellan tjänstemän verksamma i kommuner som ingick i Energimyndighetens projekt Uthållig kommun och tjänstemän som arbetar i kommuner som inte ingick i detta projekt. Det innebär dock inte att vi kan dra slutsatsen att projektet var betydelselöst för kommunerna. Tvärtom framhöll intervjuade tjänstemän att de var nöjda med Energimyndighetens satsning, men den kan inte i sig systematiskt förklara skillnader mellan kommunerna med avseende på nätverkens roll och betydelse. Tjänstemännens skattning av sin egen betydelse visar tydliga positiva resultat: exempelvis angav 63 procent av tjänstemännen att deras personliga kontakter och nätverk hade stor betydelse för kommunens miljöarbete. Ett särskilt intressant resultat gäller gröna tjänstemannaaktivister (green inside activists). Den här typen av tjänstemän är eldsjälar med nätverk både inom den kommunala organisationen och i miljörörelsen; de är spindeln i nätet och är mycket kunniga och drivande med stora frihetsgrader. 23 procent av Sveriges kommuner har dessa tjänstemannaaktivister. Våra analyser visar att kommuner som har inside activists uppvisar klart bättre resultat på tre olika “green performance index” jämfört med kommuner utan denna typ av tjänsteman (statistiskt signifikanta skillnader). Vi kan dock inte dra säkra slutsatser om det är ”inside activists” som bidrar till bra utfall i miljöpolitiken eller om det är så att de mer framträdande miljökommunerna drar till sig den här typen av kreativa tjänstemän. Mycket talar dock för att det är frågan om en positiv, dubbelriktad kausalitet: tjänstemän driver på miljöpolitiken i progressiv riktning samtidigt som de gärna söker sig till och får anställning i redan miljöprogressiva kommuner.