Arbetskraftsbehov, beroende och likabehandling - tillämpningen av regleringen om arbetskraftsinvandring

Detta projekt handlar om tillämpningen av den lagstiftning om arbetskraftsinvandring som trädde i kraft i Sverige 2008.

Bakgrunden till 2008 års regler uppgavs vara den demografiska utvecklingen och bristen på arbetskraft inom vissa sektorer av den svenska arbetsmarknaden. En nyhet var att Arbetsförmedlingen inte längre skulle pröva om det fanns behov av arbetskraft på området, utan att de individuella arbetsgivarnas behov av rekrytering i stället skulle vara utgångspunkten. Samtidigt betonades det att arbetskraftsinvandringen inte skulle få tränga undan den arbetskraft som redan fanns i landet och att det måste säkerställas att löner, försäkringsskydd och andra anställningsvillkor var i nivå med dem som gällde för arbetstagare som redan fanns i landet. Detta skulle säkerställas av Migrationsverket och arbetsmarknadens parter. Några av frågorna i projektet gäller hur målet om likabehandling med arbetstagare i Sverige uppnås: Mot bakgrund av de fackliga organisationernas och kollektivavtalens försvagade ställning ställs frågor som:

• Hur kontrolleras de faktiska villkoren när det saknas facklig representation på arbetsplatsen?
• Vilka möjligheter finns att byta arbetsgivare om villkoren inte motsvarar de avtalade?
• Finns det tillgång till rådgivning och stöd för dem som invandrat?

Några andra frågor gäller arbetsgivarna. Det hänger samman med att arbetsgivarna har getts stor makt genom reglerna. De avgör både om det behövs arbetskraft och om ett arbetstillstånd ska förlängas. Därför är det viktigt att veta vilka krav som ställs på dem. Några frågor är:

• Hur beaktas arbetsgivarens betalningsförmåga?
• Hur beaktas det om arbetsgivaren har betalat skatter och uppfyllt kollektivavtal etc.?
• Ställs det några krav på att arbetsgivaren ska bedriva näringsverksamhet eller kan hon eller han också vara en privatperson/ett hushåll?
• Hur beaktas likabehandlingsprincipen om arbetsgivaren finns i utlandet?