Inflammationsuttryck i urinblåsan och dess betydelse vid urinblåsecancer

För över ett sekel sedan så föreslog Rudolf Virchow att det fanns en koppling mellan inflammation och cancer då han både observerade inflammatoriska celler i tumörvävnad och att tumörer ofta utvecklades i närheten av vävnad med kronisk inflammation. Denna inflammation kan inte bara förklaras som en anti-tumör respons hos immunförsvaret då inflammationen ofta är utspridd i hela organet och då inflammation hittas även i pre-lesioner till cancer. Idag tror man att cirka 15-20% av alla cancerformer är ett resultat av infektion eller kronisk inflammation. Klassiska exempel där inflammation är en riskfaktor för cancerutveckling är bland annat koloncancer som uppstår hos individer med inflammatorisk tarmsjukdom eller magsäckscancer som orsakas av Helicobacter pylori infektioner. Sedan mycket lång tid vet man även att den i Sverige ovanliga formen av urinblåsecancer, skivepitelcancer, är starkt associerad med kronisk inflammation, då ofta orsakad av Bilharzia-infektion. Det finns också evidens för att även den helt dominerande formen av urinblåsecancer, urotelial cancer, är associerad med kronisk inflammation. I dagsläget finns det studier som tyder på ett samband mellan gener involverade i inflammatoriska signalvägar och risk för utveckling av urinblåsecancer, ytterst få har dock studerat uttrycket av dessa gener och deras association till urinblåsecancer.

Inflammation är en process som involverar både det medfödda och det adaptiva immunförsvaret efter en infektion eller skada. Det medfödda immunförsvaret initierar den inflammatoriska responsen genom att producera ett stort antal cytokiner, reaktiva syreradikaler (ROS) och kväveradikaler (RNS). Denna process är essentiell, inte bara för att eliminera patogener och reparera en vävnadsskada, utan också för att aktivera det adaptiva immunförsvaret. Trots att inflammation är en försvarsmekanism, som oftast är självbegränsande, så kan den leda till sjukdomstillstånd om inflammationen inte upplöses. Kronisk inflammation har kopplats till utvecklingen av tumörer men även till progression av tumörer genom olika mekanismer så som ökad cellproliferation, ökad angiogenes och undvikande av apoptos.

Vår hypotes är att man hos patienter med urinblåsecancer kan se en ökad grad av inflammation även i slemhinnan från urinblåsan som har ett normalt utseende, men även att graden av inflammation i tumören kan variera mellan tumörer av olika allvarlighetsgrader. Vi tror att man i förlängningen skulle kunna studera uttrycket av inflammatoriska gener i slemhinnan från patienter som kommer tillbaka på kontroller efter att tidigare haft en tumör i urinblåsan, för att se om det finns en skillnad i uttrycket mellan de patienter som får ett recidiv av sin urinblåsecancer jämfört med de patienter som inte får det.

Projektansvarig: Jessica Carlsson, Region Örebro län.