Prognostiska markörer

Då det idag inte existerar någon bra metod för att skilja på de män som har en indolent prostatacancer och de med en aggressiv sjukdom finns det ett stort behov av att hitta nya prognostiska biomarkörer för prostatacancer. En del av vår forskning syftar därför till att identifiera genetiska skillnader mellan dessa grupper som skulle kunna användas för att ställa en prognos, men också på att identifiera genetiska signaturer som kan användas för att förutsäga hur en patient kommer att svara på en behandling. För att besvara dessa frågeställningar har vi pågående forskning om bland annat mikroRNA och genfusioner kopplat till prostatacancer.

MikroRNA är små icke-kodande RNA-molekyler som är involverade i regleringen av gener som styr t.ex. differentiation, proliferation och apoptos. Under det senaste årtiondet har man kunnat visa att mikroRNA är involverade i tumörutvecklingen och att man med hjälp av mikroRNA-uttryck kan skilja på normal och malign vävnad. De kliniska möjligheterna med mikroRNA har ökat ytterligare efter att man upptäckt att mikroRNA-uttrycket inte bara kan mätas i vävnad utan även i kroppsvätskor så som serum, plasma och urin. Detta gör mikroRNA till bra kandidater som biomarkörer i utvecklandet av diagnostiska och prognostiska test för prostatacancer.

År 2005 så upptäcktes en vanlig förekommande genfusion i prostatacancer. Denna fusion utgörs av den androgenreglerade genen TMPRSS2 och medlemmar av en familj med transkriptionsfaktorer, kallad ETS-familjen, där den mest frekvent förekommande fusionspartnern hos ETS familjen är ERG. Flera studier har sen dess bekräftat att TMPRSS2-ETS fusionen hittas i cirka 50 % av all fall med prostatacancer och fusionen associeras med sämre kliniskt utfall, högre tumörstadium och metastaser. Dessa fynd har lett till förhoppningen att fusionen kan användas som en biomarkör för att kunna skilja på de män som har en indolent prostatacancer och de som har en aggressiv prostatacancer.