Betydelsen av emotionell reglering kopplat till föräldra- och kompisrelationer vid utveckling av social rädsla i tonåren

Projektledare: Maria Tillfors, professor, Karlstads universitet.

Projektet pågick mellan 2013 och 2016.

Under de tidiga tonåren, och bland många andra förändringar som sker, är det vanligt med en ökning av social ångest för många ungdomar. Runt 13 år är också ofta debutåldern för socialt ångestsyndrom, eller social fobi som det också kallas ibland. Ångest är en negativ känsla som människor försöker dämpa på ett eller annat sätt, eller bli av med helt. Denna process brukar benämnas emotionsreglering. Två strategier som är vanliga när människor försöker reglera eller handskas med sina negativa känslor är flykt och undvikande. Dessa strategier är dock exempel på dysfunktionella sätt att handskas med negativa obehagliga känslor, vilket på kort sikt gör att man kan minska de negativa känslorna, men som på lång sikt paradoxalt nog kvarhåller dem. Flykt och undvikande antas vidare teoretiskt vara centrala mekanismer i utvecklingen av psykisk ohälsa. Emellertid finns det begränsat empiriskt stöd för dess betydelse vid utveckling av social ångest. Inte heller vet man särskilt mycket om hur dessa dysfunktionella strategier är relaterade till kända faktorer som har visat sig vara betydelsefulla vid utveckling av social ångest, som exempelvis dåligt fungerande föräldra- och kompisrelationer.

Inom ramen för detta projekt använde vi data från tre existerande longitudinella databaser för att undersöka betydelsen av emotionsreglering och föräldra- och kompisrelationer i utvecklingen av social ångest under tonåren. Tack vare att dessa tre databaser innehåller frågebatterier som har uppmätt samtliga av de ovan nämnda begreppen, hade vi en unik möjlighet att undersöka flera intressanta frågeställningar som tidigare inte har gjorts. Det övergripande syftet med detta projekt var att tillföra ny kunskap om betydelsen som emotionsreglering har vid utvecklingen av social ångest under tonåren. Vi undersökte hur social ångest under tonåren utvecklas, vilken roll föräldrar och nära vänner har i denna utveckling, samt om emotionsreglering är en mediator mellan föräldra- och/eller kompisrelationerna och social ångest. Med mediator avses i det sistnämnda ifall föräldra- och/eller kompisrelationer leder till funktionella eller dysfunktionella strategier att hantera negativa emotioner på, och om detta i sin tur leder till positiv eller negativ utveckling av social ångest. Vi undersökte bland annat: a) den roll som emotionell reglering har i sambandet mellan föräldra- och kompis relationer och dessas inverkan på utveckling av social ångest i ungdomsåren, samt b) hur olika sätt att reglera emotioner påverkar anpassningen för socialt rädda ungdomar. Det finns relativt lite forskning om utveckling av social ångest under tonåren jämfört med empiriska studier om barn och vuxna. I kombination med att våra frågeställningar tog upp outforskade områden, bidrog detta projekt med viktig kunskap till fältet.