Förskolans praktik i mötet med naturvetenskap
Om projektet
Projektuppgifter
Målet med det här projektet var att ge förskolor och lärarutbildning ny och fördjupad kunskap om hur naturvetenskapliga aktiviteter kan formas i förskolans praktik, samt att belysa faktorer som är viktiga för att stödja en sådan verksamhet.
Projektet startades upp med att en enkät distribuerades till drygt 2000 förskollärare där frågor ställdes om vilken typ av naturvetenskap som görs i förskolor, vilket stöd man uppfattar att man får och vad man upplever som hinder i arbetet med naturvetenskap. Tanken var att med utgångspunkt från svaren välja ut förskolor för fördjupade kvalitativa studier. Enkäten besvarades av 897 förskollärare. Den bild av förskolans naturvetenskap som enkätresultaten speglade, d.v.s. förskollärarnas egna skriftliga beskrivning av sin verksamhet, var att den är relativt enhetlig. Mer än 80 % av förskollärarna som besvarat enkäten redovisade att de (regelbundet) arbetade med naturvetenskap, och att de använder sig av ett undersökande arbetssätt. Mer än hälften (58 %) redovisade att de använder sig av undersökande arbete kring naturvetenskap minst en gång i veckan. De naturvetenskapliga områden som de flesta förskolor arbetade med är Naturen (växter och djur i närmiljön), Kroppen och Vatten, områden som länge funnits med som en traditionell del av verksamheten. Aktiviteter kopplade till de utökade strävansmålen i Lpfö 98/10 som syftar till att utveckla barns förståelse av “fysikaliska fenomen” och “kemiska processer”, nämndes inte ofta. De förskolor som kontaktades för deltagande i huvudstudien var därför förskolor som beskrivit att de även arbetade med teman eller aktiviteter som innehåller kemi och fysik, systematiskt undersökande eller på annat sätt förmedlat att verksamheten med naturvetenskap var en viktig del av verksamheten. I studien inkluderades också några förskolor som vi på annat sätt (forskningsprojekt, lärarutbildning) kommit i kontakt med, och som vi visste hade naturvetenskapliga aktiviteter integrerat i sin verksamhet. Totalt blev det till slut 14 förskolor som deltog i projektet.
Under en treårsperiod besökte vi majoriteten av förskolorna upprepade gånger för att göra observationer och filma både under ordinarie verksamhet och då de genomförde planerade aktiviteter med naturvetenskapligt innehåll. Vi intervjuade pedagogerna både i grupp och enskilt för att få ta del av deras tankar om vad naturvetenskap kan vara och hur de ville arbeta med läroplanens mål kopplade till naturvetenskap. Tillsammans med pedagogerna genomförde vi också så kallade videostimulerade gruppdiskussioner där vi diskuterade bilder och videoklipp från aktiviteter. Dessa samtal fokuserade på om det lärandeobjekt pedagogerna hade planerat att erbjuda barnen hade realiserats eller inte, och vilka faktorer som hade spelat in i genomförandet.
Sammanfattningsvis har våra resultat visat på en mångfald och stor variation i hur man kan tänka om naturvetenskap i ett undervisningssammanhang. Våra resultat visar exempel på att naturvetenskapliga aktiviteter i förskolan kan utformas på en mängd olika sätt och med stor kreativitet där förskollärarna lyckats integrera omsorg, fostran och lek med ett lärandeinnehåll som ger barnen positiva erfarenheter av naturvetenskap. Vidare har projektet visat att det är förskollärarnas syn på hur en förskola förväntas vara och vilken roll pedagogen förväntas ha, som är mest avgörande för hur de naturvetenskapliga aktiviteterna utformas i förskolan. En väl fungerande praktikgemenskap med en gemensam barnsyn och kunskapskultur, där barncentrerad verksamhet integrerats med naturvetenskapligt innehåll och där pedagogerna ser sig som medforskare, har visat sig vara viktiga faktorer för integreringen av naturvetenskapliga aktiviteter i förskolans praktiker. Projektet har, förutom att ge insyn i hur naturvetenskapliga aktiviteter kan formas i förskolans verksamhet, också bidragit med ett mer nyanserat språk kring hur de kan beskrivas.
Forskare
Samarbetspartners
- Christina Ottander, Umeå Universitet
- Karin Due, Umeå Universitet
- Kenneth Ekström, Umeå Universitet