En nordisk utblick: Tre förbättringsområden för kommunal riskkommunikation
Studien visar bland annat att det är en utmaning för kommuner i både Sverige och Norge att skilja på riskkommunikation och kriskommunikation. Forskarna föreslår tre förbättringsområden för kommunal riskkommunikation – skilja mellan risk- och kriskommunikation, acceptera tvetydighet och höja prioriteten.
I en tid då katastrofer, pandemier, föroreningar och andra kriser får ökad uppmärksamhet, bär lokala myndigheter ett avgörande ansvar för effektiv riskkommunikation men det finns fortfarande en brist i vår förståelse för hur kommuner närmar sig riskkommunikation innan en kris inträffar.
Denna kvalitativa studie, som omfattar sju fokusgrupper och 29 semistrukturerade intervjuer i två nordiska länder, ställer frågor om ägarskapet för kommunal riskkommunikation: Vilka utmaningar står kommunerna inför när det gäller att hantera ägarskap i riskkommunikation? Hur påverkar organiseringen av kommunikation den kommunala riskkommunikationen?
Forskarna föreslår tre förbättringsområden för kommunal riskkommunikation:
- Definitionsklarläggning: Kommunerna behöver tydligt skilja mellan risk- och kriskommunikation för att utveckla effektiva strategier och möjliggöra interna diskussioner om transparens och sekretess.
- Acceptera tvetydighet: Osäkerheter och tvetydigheter i riskkommunikation kan ses som en möjlighet snarare än ett problem. Att omfamna dessa aspekter kan stärka kommunernas beredskap och förståelse av risker.
- Höja prioritet och stöd: Riskkommunikation är ofta undervärderad i kommunal administration. Beslutsfattare bör erkänna dess betydelse och ge bättre stöd för att bygga motståndskraftiga samhällen.
Studien som blickar ut över nordiska kommunernas arbete med riskkommunikation för att skapa krisberedskap är ett samarbete med norska forskare.