Ny rapport: Skolor måste ha en strategi för digitala pennor

– De flesta eleverna hade aldrig använt digitala pennor tidigare och vi gav inga specifika instruktioner om hur de skulle användas. Lärare och elever fick tillsammans upptäcka hur de kunde arbeta med pennorna, berättar Ida Melander, forskare i svenska.
Digitala pennor i skolan kan vara bra. Men om de ska fungera krävs större strategiska satsningar från skolor och kommuner. Det visar en ny vetenskaplig rapport.
– Vi måste inse att svenska barn i skolan bör kunna använda en uppsjö av olika verktyg för att skriva, räkna och teckna – både digitala och mer traditionella, som penna och papper, säger Anders Björkvall, forskare i svenska språket vid Örebro universitet.
Han har gjort studien tillsammans med Örebrokollegan Ida Melander och Fredrik Lindstrand vid Konstfack.
Digitaliseringen av skolan har pågått i mer än 20 år och idag ligger Sverige i topp globalt. Nästan varje svensk elev i grundskolan har en egen dator eller surfplatta som det går att skriva med.
Med en digital penna går det att skriva på en skärm. Men det går också att göra mer avancerade uppgifter, som att rita och skapa bilder och texter i flera lager.

Digitala pennor är än så länge sällsynta i undervisningen. Anders Björkvall och Ida Melander har studerat hur två klasser, en årskurs fyra och en årskurs åtta, tog sig an digitala pennor. Forskarna var med på lektionerna och videofilmade skolarbetet och dokumenterade hur eleverna använde de digitala pennorna.
– De flesta eleverna hade aldrig använt digitala pennor tidigare och vi gav inga specifika instruktioner om hur de skulle användas. Lärare och elever fick tillsammans upptäcka hur de kunde arbeta med pennorna, berättar Ida Melander.
Ett alternativ till pekfingret
Fyrorna använde pennorna i ett projekt i historia om vikingatiden, men även i svenska och matematik, medan åttorna jobbade med pennorna i svenska och bild.
För eleverna i årskurs 4 blev den digitala pennan ett alternativ till att använda pekfingret på skärmen.
– När vi började observera relaterade eleverna mest till tangentbordet som skrivverktyg, och till att skriva med pekfingret. Vi såg att lärarna kunde se till att eleverna använde de digitala pennorna för uppgifter man kan göra med en vanlig penna, som att forma bokstäver och träna motoriken, säger Anders Björkvall.
Pennorna användes till mycket...
Forskarna såg också att fyrorna använde de digitala pennorna ungefär som barn i alla tider behandlat pennor – de satte dem bakom örat, mellan tårna och högg dem i bänken eller i golvet. En nackdel är att dessa pennor måste laddas och kan gå sönder. De kostar betydligt mer att ersätta än en avbruten blyertspenna.
Eleverna i åttan utnyttjade fler av de digitala pennornas mer specifika funktioner – till exempel att kunna rita i flera lager.
Anders Björkvall och Ida Melander summerar rapportens innehåll i fem slutsatser med tillhörande konkreta råd. I korthet handlar de om:
*Att kombinera digitala och analoga verktyg. På så sätt får eleverna tillgång till flera sätt att lära sig och möjlighet att välja de verktyg som passar bäst för en specifik uppgift.
*Att både lärare och elever behöver tid för att lära sig att hantera en digital penna och hur den kan användas på en surfplatta.
*Att lärare arbetar aktivt med att utveckla metoder för att lära eleverna att använda den digitala pennan digitala pennan som ritverktyg och för mer omfattande skrivarbete.
*Att skolor bör ha en strategi för hur digitala pennor ska användas i undervisningen, så att pennan inte blir en ny kul pryl. Det kräver samarbete mellan skolan, beslutsfattare och tillverkarna.
*Att det är viktigt att hitta enkla sätt att ladda pennorna.
– Nu ser vi fram emot mer forskning om verktyg som kan sammanfoga digitala och analoga sätt att arbeta i ämnen som svenska, bild och matematik, säger Anders Björkvall.
Rapporten Revisiting Culture of Inscription – Digital Pencils in Swedish Compulsory School är skriven av Anders Björkvall och Ida Melander, båda forskare i svenska språket vid Örebro universitet, tillsammans med Fredrik Lindstrand vid Konstfack.
Text: Maria Elisson
Foto: Ignus Dreyer, SCPS Photography (Anders Björkvall)/Nathalie Mark (Ida Melander)