Att öka möjligheten till studier för långtidsarbetslösa

Utmärkande för svensk arbetsmarknad är kombinationen av hög efterfrågan på kvalificerad arbetskraft och stort utbud av arbetssökande med bristande utbildningsbakgrund. Under de senaste 50 åren har arbetsmarknaden förändrats från en tyngdpunkt på industritillverkning till en mer kunskapsintensiv tjänstesektor. Denna utveckling har inneburit att kraven på arbetstagares utbildningsnivå höjts. Samtidigt saknar över en halv miljon svenskar mellan 25 och 64 år gymnasieutbildning enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter. Enligt Arbetsförmedlingen  har en stor andel personer i denna grupp migrerat till Sverige från ett icke-europeiskt land i vuxen ålder. Vidare finns det brister inom gymnasieskolan där andelen som inte färdigställer ett nationellt program visserligen minskat men fortfarande är över 13 % (Skolverket, 2023). Sammantaget utmärks Sverige av så kallad strukturell arbetslöshet, det vill säga en obalans mellan hög efterfrågan på utbildad arbetskraft och stort utbud på arbetskraft med bristande utbildning.

 Sedan den ekonomiska krisen i början av 1990-talet har svensk arbetsmarknadspolitik alltmer fokuserat på dels informationsbaserade insatser, det vill säga arbetsförmedling och matchning, respektive insatser för att göra arbete mer lönsamt och bidragstagande mindre attraktivt, exempelvis jobbskatteavdrag och obligatoriska heltidsaktiviteter för långtidsarbetslösa. Detta har ägt rum under samma period som den nämnda strukturella arbetslösheten ökat i omfattning (Brauer, 2022). Det väcker kritiska frågor om huruvida den valda vägen inom svensk arbetsmarknadspolitik motsvarar det problem som insatserna är tänkta att lösa. Under slutet av 2010 talet kom dessa frågor alltmer besvaras nekande vilket bland annat resulterade i en helt ny bidragsform: studiestartsstöd.

 Studiestartsstödet introducerades 2017 under rubriken ”ett nytt rekryterande studiestöd” (Proposition 2016/17:158). Syftet med studiestartsstödet är att öka studiedeltagande bland personer i behov av studier men som inte hade valt att studera givet att bidragsformen inte fanns. Bidragsformen kan ses som ett politiskt erkännande av behovet att välfärdsstaten ökar studiedeltagandet bland långtidsarbetslösa. Stödet innebär att långtidsarbetslösa mellan 25 och 60 år kan studera inom Komvux på grundskole- eller gymnasienivå under 50 veckor på heltid utan att behöva ansöka om studiemedel eller studielån. De krav som ställs för att beviljas studiestartsstöd är att den enskilde är inskriven som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Vidare får sökande inte ha uppburit studiemedel under de senaste tre åren. Slutligen ska sökande ha bristande utbildningsnivå. Förhoppningen är att mottagarnas motivation till att studera ska kvarstå efter studiestödet upphört i bemärkelsen att mottagaren fortsätter sina studier med stöd i form av studiemedel och studielån.

Studiestartsstödet avviker från det övriga studiestödssystemet vad gäller styrning och förutsägbarhet. Medan det förra helt handläggs via CSN, administreras studiestartsstöd både av kommuner och CSN. Först bedömer kommunerna om den enskilde motsvarar de krav som CSN formulerar. Om den enskilde uppfyller dessa krav ansöker kommunen därefter i sin tur till CSN om att den enskilde ska få studiestartsstöd. CSN kontrollerar då huruvida den enskilde deltagit i tidigare studier samt när individen senast uppbar studiemedel. I sin bedömning ska kommunerna ”ta hänsyn till om den sökande kan anses ha ett stort behov av utbildning på grundskole- eller gymnasienivå för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden” (CSN, 2024). I termer av förutsägbarhet är dessa bedömningskriterier vaga i jämförelse med CSN:s bedömning av rätten till studiemedel och studielån vilken inte tar hänsyn till den enskildes behov av studier. Vidare innebär kommunernas centrala roll att den enskildes boendekommun kan vara avgörande för möjligheten till studiestartsstöd. Detta framgår av Brauer (2021) där stora skillnader påvisas mellan kommuners nyttjandegrad av studiestartsstöd; skillnader som samvarierar med kommunens ekonomiska situation, storlek samt politiska styre. Sammantaget blir möjligheten att förutsäga rätten till studiestartsstöd låg i jämförelse med studiemedel och studielån. Det finns därmed starka skäl att djupare analysera konsekvenserna för den enskilde och samhället av denna friare styrning och lägre grad av förutsägbarhet.

Det övergripande syftet med forskningsprojektet är att bidra med kunskap om hur Sverige kan öka långtidsarbetslösas studiedeltagande. Syftet uppnås genom en analys av bidragsformen studiestartsstöd utifrån utfallet på individ- respektive kommunnivå samt implementeringen på kommunal nivå.

 Följande frågeställningar vägleder projektet:

1. I vilken omfattning har studiestartsstödet ökat studiedeltagande för mottagare av ersättningen?
2. Vilka för- och nackdelar har studiestartsstödets konstruktion, med kommuner som aktiv aktör, för reformens implementering och fortlevnad?