Örebroforskare bidrar till internationell analys av OS i Tokyo - ”En fantastisk möjlighet”
Över hundra forskare från hela världen har bidragit med 114 artiklar som analyserar de olympiska sommarspelen i Tokyo, ”Tokyo 2020”.
– De nya formerna för kommunikation innebär att det går snabbt att föra ut forskning - en fantastisk möjlighet, säger Natalie Barker-Ruchti, idrottsvetare vid Örebro universitet som forskar om övergrepp inom kvinnlig artistisk gymnastik.
Natalie Barker-Ruchti har tillsammans med Carly Stewart vid brittiska Bournemouth University gjort tre observationer utifrån sommarens OS-tävlingarna i gymnastik för kvinnor, som ett av bidragen i ”Olympics Analysis”.
Huvudrollerna i deras analys är två världsledande kvinnliga gymnaster från två epoker. Den första är Kerri Strug, USA, som av sin tränare tvingades genomförde lagfinalen i OS i Atlanta 1996 trots att hon hade skadat sig. Tränaren bar henne sedan till medaljutdelningen. Den andra är Simone Biles, också hon amerikanska, som fick den riktigt stora internationella uppmärksamheten när hon drog sig ur lagfinalen i Tokyo i somras med hänvisning till att hennes psykiska hälsa var viktigast.
– Simone Biles beslut visar på en positiv utveckling, att idrottarna fått en röst och kan prioritera sin egen hälsa. Det vi analyserar här är vad denna förändring förhoppningsvis betyder för en sport som förknippas med disciplin och strikt kroppskontroll, säger Natalie Barker-Ruchti.
Hon och Carly Stewart gör tre observationer.
– Simone Biles är en av toppgymnasterna som är atletisk och har muskler. Det skiljer sig från tidigare ideal med tunna barnkroppar, ett ideal med stor risk för ätstörningar och skador. Kvinnliga gymnaster med muskler är ett påtagligt tecken på en ny syn, och att utövarna fått mer makt över sina kroppar, säger Natalie Barker-Ruchti.
Toppgymnaster i OS som fyllt 30 år
Den andra observationen är att flera av toppgymnaster i Tokyo-OS hade fyllt 30 år, ett bevis på att gymnastik inte är en sport lämpad för ”barn-kroppar”. Natalie Barker-Ruchti och Carly Stewart hoppas att äldre utövare på elitnivå ska leda till en gymnastikträning inriktad på hållbarhet.
Den tredje observationen är att det tyska landslaget tävlade i heltäckande kläder, för att utmana sexismen inom kvinnlig gymnastik. Valet av tävlingskläder är en följd av de senaste årens avslöjande och vittnesmål om sexuella och andra övergrepp inom kvinnlig gymnastik.
– Vi är förvånade över att gymnastiken inte granskats närmare för de ideal som trots allt fortfarande är förhärskande. Men vi hoppas att fler ska följa det tyska landslagets, Simon Biles och de äldre gymnasternas exempel. För det spelar en avgörande roll hur kroppar exponeras, säger Natalie Barker-Ruchti.
Vänder sig till studenter
Analyserna och reflektioner i Olympics and Paralympics Analysis 2020 vänder sig en bred publik:
– Det är en tillgång för studenter i många fler ämnen än idrott, till exempel sociologi, statskunskap, juridik, ekonomi, kommunikation och hälsa. Men även för alla som vill få en bild vad som händer bakom all OS-glamouren, säger Natalie Barker-Ruchti.
Text: Maria Elisson
Foto: Jesper Mattsson
Foto förstasidan: NIma Sarram/Unsplash
”Gymnaster väljer att tala ut för att skydda andra”
Ett skäl för att tala ut är att skydda dagens och framtidens gymnaster. Den slutsatsen drar Natalie Barker-Ruchti efter att ha intervjuat 18 tidigare elitgymnaster om varför det valt att träda fram och vittna om övergrepp inom sporten.
Studien är gjord inom ”Gymnast Alliance Movement” och de första resultaten är nu publicerad på ”Global sports matters”, en sajt som samlar internationell forskning om idrott kopplat till bland annat kultur, historia, vetenskap, politik och hälsa.
Kvinnliga gymnaster från hela världen har de senaste åren trätt fram och vittnat om övergrepp. Natalie Barker-Ruchti har intervjuat 18 ex-gymnaster som trotsat motstånd och sin egen rädsla och trätt fram.
– Min första analys visar att det har varit en lång process. Kvinnorna har grundligt rekonstruerat sina upplevelser och noga valt på vilket sätt de ville träda fram, säger Natalie Barker-Ruchti.
Förutom viljan att skydda dagens och morgondagens gymnaster från övergrepp ser de som intervjuats sina berättelser som ett sätt att bearbeta det som hänt, för själva kunna må bättre.
– Vi måste fortsätta att lyssna och ta dessa kvinnor på allvar, också för att gymnastiken som tävlingsidrott ska kunna ha en framtid, säger Natalie Barker-Ruchti.