Örebroforskare undersöker giftiga ämnen kring Kvarntorpshögen
Kvarntorpshögen och intilliggande dagbrottssjöar som är i kontakt med alunskifferavfall har förhöjda halter av sulfat, visar Kristina Åhlgrens mätningar.
Trots att skifferbrytningen vid Kvarntorp utanför Kumla upphörde för över 50 år sedan finns fortfarande förhöjda halter av giftiga ämnen som nickel och uran i området.
– Det är ofta själva avfallshögen som nämns när man pratar om eventuella åtgärder, men det är inte den som står för den största delen av metalltransporter, säger forskaren Kristina Åhlgren.
Kvarntorpshögen
Skifferbrytningen pågick mellan 1942 och 1966. Två statliga företag var verksamma i alunskifferhanteringen. Svenska skifferoljebolaget framställde olja och gasol, och AB Atomenergi framställde uran.
Doktoranden Kristina Åhlgren disputerar nu i kemi vid Örebro universitet. I sin avhandling har hon bland annat undersökt vilka mängder av olika giftiga ämnen som finns i marken och vattnet kring Kvarntorpshögen och de omkringliggande sjöarna. Kvarntorp har beskrivits som ett av landets mest förorenade områden, och Kristina Åhlgren konstaterar att skifferbrytningen fortfarande har påverkan på omgivningen.
Brist under kriget
Brytningen av alunskiffer startade i området under andra världskriget. Det rådde då brist på flytande bränsle i Sverige och man använde bergarten för att utvinna olja. Totalt bröts ungefär 50 miljoner ton skiffer innan verksamheten lades ned i mitten av 60-talet. Kvar blev bland annat det hundra meter höga avfallsberget Kvarntorpshögen – bestående till största del av krossad bränd skiffer. Och trots att det inte varit någon skifferbrytning i området på över 50 år visar Kristina Åhlgrens forskning att grundvattnet kring högen bland annat har högre halter av arsenik och uran än vad Livsmedelsverket rekommenderar.
– Det används dock inte som dricksvatten, och man tror inte att det kommer i kontakt med de vattenförande lager som leder till brunnsvatten i området, säger Kristina Åhlgren.
45 kilo uran
Provtagning och analyser av ytvatten i området visar att både Kvarntorpshögen och dagbrotten fortfarande bidrar med sulfat och metaller till vattendragen nedströms. Årligen sprids 45 kilo uran, 65 kilo nickel och 1 500 ton sulfat.
– För de flesta ämnen står Kvarntorpshögen för betydligt mindre än 20 procent av den totala metalltransporten. Sjön Söderhavet beräknas stå för nära hälften av tillförseln av ämnen som exempelvis molybden och uran, säger Kristina Åhlgren.
Kristina Åhlgren disputerade med avhandlingen ”Environmental impact of alum shale mining in Kvarntorp, Närke, Sweden” på Örebro universitet fredagen den 8 januari.
Text: Mikael Åberg
Bild: Jesper Mattsson/privat